- Project Runeberg -  Världens herre /
63

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mormonbruden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 63 -

knappt kommen till Paris, erfor jag att sakerna för mig
hade tagit en farlig vändning. Min fader hade fjorton
dagar förut skrivit till mig att jag skulle avstiga vid
ett hotell. Han ville själv där emottaga mig, eller låta
ta emot mig och sedan vidare sörja för min framtid.
Jag inträdde i huset som var bestämt för mig.
Värdinnan mönstrade min klädnad med någon förvåning. -
Fröken, sade hon, ni skrattar och är munter? Ni har
ljusa kläder? Varför icke, madame? frågade jag
bestört. Hon såg på mig förvånad; och då, när hon
trodde att en person som jag, ej kunde älska sin
fader såsom andra människor meddelade hon mig med
ett slag den hemska nyheten. - Eder fader har för åtta
dagar sedan dödat sig! Pärskammaren har förklarat
honom för ärelös, emedan han skulle hava förrått
Pa-schan av Janina. - Jag stod en minut förstenad, sedan
föll jag i vanmakt. Men vad fattas er, mylord?

Lorden hade verkligen blivit ännu blekare än
vanligt. Ovillkorligen riktade han sina ögon mot himmelen
och en var kunde läsa i denna blick orden: Gud du är
rättvis!

- Jag kände eder fader, sade lorden därpå. Det
var general de Morcerf.

- Ni kände honom, ni visste hans skam? O, min
Gud! utbrast flickan, döljande sitt ansikte.

- Jag hörde åtminstone talas därom. Men
fortfar, jag ber eder, sade lorden.

- Mitt livs historia kan nu nästan gissas, slutade
franskan. Jag var tillintetgjord, krossad. - Jag stod
ensam i världen utan ringaste stöd. Jag vågade ej
vända mig till den avlidnes gemål eller son. De kände
sannolikt ej min faders felsteg. Förut hade det varit
frågan om att min fader ville adoptera mig, när hans
hustru blev död. Nu var jag dotter till en avliden are*
lös. Hela världen var tillsluten för mig..

Likväl förtvivlade jag icke. Hotellet, i vilket jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free