- Project Runeberg -  Världens herre /
85

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Don Lotario reser till Berlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 85 -

en djup dal, en slags klippremna. En av hans folk hade
upptäckt denna väg. Den var säkrare, kortare och
bekvämare. Bädden av en under sommaren uttorkad
bergsflod, bildade denna väg.

Lorden red två timmar. Därpå, mitt emellan dalen
och sin egendom, stannade han sin häst, och gav en lång
och gäll pipsignal. Han förnyade densamma två
gånger, och såg sig under tiden omkring åt alla håll.
Slutligen fick han se det kopparfärgade ansiktet, av en
indian som hade dolt sig i närheten.

- Kom hit, varför dröjer du? sade lorden på
indiankaliforniska. Nå raskt!

Han beledsagade dessa ord med en lyftning av armen
och bister blick.

Indianen kom, liksom han svävat under en
skaller-orms tjusande förtrollning långsamt krypande i alla
möjliga slingringar. Han syntes tvungen att lyda.

- Var är de röda männens anförare? frågade
lorden. Är han nära, eller långt borta?

- Han är där borta i hyddan, ej långt härifrån,
svarade indianen.

- Nå skynda då till honom, men så fort du kan,
och säg honom, att den vite på önskningarnes berg vill
tala med honom, befallde lorden.

Indianen försvann blixtsnabbt, liksom han varit glad
över att komma ur lordens åsyn.

Denne satt lugn och likgiltig på sin häst i tio minuter.
Han skrattade en gång, vid påminnelsen av den verkan
hans kulor gjort.

Nu framdök en indiangestalt, som genom sin starkare
och större figur skilde sig från sina kaliforniska bröder,
bakom en klippa. Lorden kände igen honom på hans
tatuering och smycket som han bar på huvudet, att han
var en hövding.

- Kom närmare, sade lorden, sträckande handen
hälvten bedjande, hälvten förtroligt emot honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free