Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till den högst vördade, högst upplysta och högst enhälliga kongliga svenska menigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Och Heimdall pruttar i Giallarhorn,
Tornväktarn grinar i Babels-torn,
Hönorna häckla och släppa sitt korn
Och tupparne gala flaxande.
»Hvad är det som står på t» Jo, herrar recensenter
Nyss slängde en karbas ibland en hop skribenter...
Nu gnäller han — den träffade
Så grummela.
Och hundarne morra och kattorna älska
Och kyparn rådbråkar rotvälska
Så grummela, så grummela!
v Nå, stilla er, min vän, det händer ju så ofta
Att afunden’)’) . . . Ja, Er is heter den, ers nåd!
Den går i kjol och kofta:
För den vet jag mig ingen råd —
Det är en gammal fröken,
Som lägger lax på löken.
När fan vill hela verlden ta,
Hon skorrar lustigt: »Det går bra!"
Nej, det går alltför långt, när hund och katten
Förenas just om min ruin!
En quidam, som ger dragg och vatten
Ut för den ädla drufvans vin,
I recensentens yrke griper —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
