Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Personliga förhållanden och levnadsöden 1855-1872. Deltagande i kyrkomöte och riksdag - Kyrkomötet 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutar med - en ursäkt för det bittra skrivsättet. Jag
hade knappt genomögnat hans opus, förrän jag gick till
honom och i vänliga ordalag påpekade, att han skrivit
mindre honett. Han tycktes bliva något generad över
denna min öppenhet, men fann sig snart och sade: »Jag
beklagar, att jag skrivit ovettigt, jag har tyvärr icke
Beckmans förmåga att skriva humant.» Därefter gick jag,
allt under sittande session, till Beckman, som emottog
mig på det hjärtligaste och presenterade mig ett exemplar
av sin broschyr, beklagande även han, att han på ett ställe
varit bitter, vilket jag fann mycket naturligt, då jag
själv skrivit i översittareton emot honom. Du behöver
endast se sid. 67 av hans avhandling, för att finna, att
han velat göra mig rättvisa. Samtalet mellan honom och
mig gjorde å ömse sidor gott; han förklarade, att han
naturligtvis icke kan lämna den ståndpunkt, han med
övertygelsens värma fasthåller, men att han tillika
erkände, det mitt uppträdande på den kristologiska
forskningens område bör ha verkat gott även för ortodoxien,
som är alltför benägen att förgäta, att nya testamentet
företrädesvis framhåller »herren och mästaren», icke
»andra personen i gudomen».
Rydbergs mera betydande inlägg i kyrkomötets förhandlingar
utgjordes av hans motion om prästeden (jmfr Saml. Skr.
XIII: 223), i vilken han framhåller den heliga skrifts
auktoritet över de symboliska böckerna, vadan eden på
dessa borde ersättas med löften, i vilka den heliga
skrifts auktoritet framhölles, samt hans uttalande om
bibelkommissionens översättning, hans enda mera stridbara
uppträdande, där han särskilt angrep bibehållandet av de
understuckna orden i I Joh. V: 7, 8, »tre äro de som
vittna», ett angrepp som vållade en reträtt från
kommissionens kvarlevande ledamöter Torén och Melin, som
medgåvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
