Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inledning.
tillräcklig entusiasm att offra något betydligt för slika ändamål -
medeltidens konst är en dotter af kyrkan, och kyrkan var, som
bekant, den kosmopolitiska länken i medeltidens lif.
Medeltidens mest betydande minnesmärken på konstens område
äro förbundne med främmande namn eller erinra om främmande
förebilder. Vårt främsta arkitektoniska mästerverk från
medeltiden kallar fram namnet Etienne de Bonneuil. I främlingarnes
skola utbildades väl äfven inhemske män, men det är emellertid
fortfarande utländske mästare, som leda byggnadsverksamheten
och konstarbetet äfven under Vasatiden, då renässansens böljor
nådde till Sverige.
Bland de främlingar, som lyste vid Kristinas hof och försvunno
med henne, räknades flere med sköldemärke äfven inom
verldskonsten: en Sebastien Bourdon, en David Beck, en Alexander
Cooper. Deras inflytande härhemma var dock ringa.
Däremot stå David Klöcker von Ehrenstrahl och Nikodemus
Tessin d. y. - det karolinska tidehvarfvets stormän på konstens
område - »liksom kolossalbilder vid ingången till svenska konstens
panteon», såsom Estlander träffande har sagt. »Med dem
begynte på allvar försöken att i Sverige rotfasta den främmande
plantan.» Den förre - född i Tyskland - införde under Karl
XI:s tid en holländsk-italiensk smakriktning inom måleriet och fick
icke få efterföljare; den senare, hvars verksamhetstid faller under
Karl XII:s dagar, gjorde sig till målsman för den franska barocksmaken
inom arkitekturen.
Ett verkligt konstlif hade nu börjat vakna, men de svåra
tiderna under och efter »den stora ofreden» vållade snart, att just
flere bland de förste infödde svenske konstnärerna måste emigrera.
Så Carl Boit, så den yngre Meytens, så Johannes Harper, så senare
Alexander Roslin och Hall; den äldre Pilo begrafde åter sin talang
i en bondgård.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
