Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfva ämnet haft för konstnären, förutsatt att han äger förmåga
att återgifva det. Detta må vara att gå för långt, men en djup
sanning ligger i den starka betoningen af konstnärens kärlek till sitt
ämne. Nåväl, hvarje konstnär – ung så väl som gammal – bevarar
väl innerst i sitt hjärta kärleken till fosterlandet, till hemmets
förhållanden, till hemmets minnen, natur och folklif. Vistas han
på främmande ort är det ofta svårt, i vissa fall omöjligt (t. ex.
för landskapsmålaren) att gifva denna kärlek luft i pänseldrag eller
mäjselförning. Men lemnas det honom tillfälle att åter dväljas
någon tid i hembygden, så tager sig nog denna hans kärlek uttryck
och skänker äfven åt hans verk ett högre konstvärde, på
samma gång det – af flera skäl – får ett högre värde för publiken.
Så var fallet just med den tafla å 1878 års exposition, som
– t. o. m. framför i vissa afseenden bättre utförda arbeten –
gjorde största verkan inom svenska afdelningen, nämligen Gustaf
Cederströms »Karl XII:s likfärd». Konstnären hade riktigt älskat
sitt ämne, och denna tafla, af djupt fosterländsk halt, måste gripa
– i främsta rummet hvarje svensk, men äfven genom den värme,
hvarmed konstnären omfattat motivet, en främmande åskådare.
Och å andra sidan – allmänheten står till de inhemske konstnärerna
i ett helt annat förhållande än till de utländske. Hon
mottager deras arbeten med helt annan sympati, såsom kött af
hennes kött och ben af hennes ben. Icke blott om de måla inhemska
ämnen, ty då är frändekärleken ju gifven,, utan också när
de taga jämförelsevis främmande föremål, som de dock presentera
för sina landsmän med en viss tillsats af nationalitetens lynne –
ty det kunna de dock aldrig, aflägga, emedan det är medfödt.
Denna allmänhetens sympati för hvad vare konstnärer skapat
– vare sig på inhemsk botten, i Düsseldorff, München eller Paris
– denna allmänhetens kärlek för svensk konst, hon må nu ha
gått i skolan hos den ena eller andra riktningen, hylla den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
