Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Wilhelm Carl Wahlbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Wilhelm Carl Wahlbom.
Dessa taflor - målade i Frankrike och Italien - voro »Erik
Stenbock och Malin Sture,» »Gustaf Adolf vid Stuhm,» »Gustaf
Adolf vid Lützen,» »Dagen efter slaget vid Lützen,» »Maria Eleonora
och Axel Oxenstjerna vid Gustaf Adolfs katafalk», jämte
icke få historiska genrer och djurstycken. Bland dessa meddela
vi här en bild, som funnit sin plats i nationalmuseum: Gustaf
Adolf vid Lützen. Wahlbom har här skildrat oss slaget i brinnande
drabbning, i vildaste kamp. I midten ses Gustaf Adolf,
glidande ned från sin tunga, kopparröda häst; hans dödligt sårade
kropp mottages af hertig Frans af Saxen-Lauenburg, som emellertid
endast med svårighet kan reda sig mot de kejserlige kyrassiererne
hvilka tränga honom så in på lifvet, att en af deras hästar
t. o. m. biter hertigens i bringan. (Lange har häri påpekat likhet
med Leonardo da Vincis berömda komposition af slaget vid
Anghiari.) Omkring hufvudgruppen ser man flere af de krigare,
som ledsagade kungen, en af dem har fått hästen under sig dödad,
men drar svärdet mot den kejserlige officeren, som gallopperar fram
mot taflans venstra kant; Leubelfingen, den trofaste unge pagen
har all möda att vända sin häst åt konungen till; i bakgrunden
segnar en ung, smärt svensk riddare ner från sin häst, dräpt af
ett klubbslag. Längst till höger är handgemänget framställdt i
dess yttersta raseri. Taflan återgifver tydligt Wahlboms konstnärslynne.
Kraften i teckningen är uppenbar, likaledes den styrka
i komposition, gruppering och behandling af kroppens olika lägen,
hvarutinnan Wahlbom nästan drifver sin bravur till ytterlighet,
då han väljer svåra, nästan olösliga problem, slutligen ock den
dramatiska uppfattning, som åt hans bilder skänka ett lif, hvilket
endast högst få bataljmålare mäkta uppnå. Däremot klandras hans
färgläggning, hvilken dock i denna tafla bryter sig väl, såsom något
maniererad och kall, samt vidare hans nog långt drifna kärlek till
detaljerna,
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
