Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Kristoffer Boklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Kristoffer Boklund.
münchenska skolan hade då tagit en riktning från det mera storslaget
historiska till den historiska genrebilden. Denna var det
Boklund företrädesvis odlade, väljande med förkärlek scener från
trettiåriga krigets dagar eller af tyrolerlifvet. Dessa taflor funno
i allmänhet marknad i Tyskland, några - såsom »Den nyfikne
trumpetaren» - skickades hem och förskaffade Boklund ett stipendium,
hvarigenom han kunde fortsätta studierna i Paris under Coutures
ledning (1854 till 1855). Då sedan 1856 en målarskola skulle
inrättas inom konstakademien, hvaraf Boklund nyss blifvit ledamot,
så hemkallades han att blifva denna skolas ledare. I en och samma
sammankomst med en kort stunds mellanrum blef Boklund kallad
till vice professor och till professor.
Oaktadt naturligtvis icke det egna måleriet lades å sido, blef
dock Boklunds verksamhet härefter mera lärarens och administratörens
- isynnerhet sedan han blifvit hofintendent och akademiens
direktör (efter Qvarnström 1867) och än mer sedan han blifvit
chef för nationalmusei konstafdelning -, än den utöfvande konstnären.
Dock producerade han allt fortfarande många taflor, företrädesvis
ur i6oo-talets lif (Karl Gustaf mottager en ung krigare med
en fånge, Gustaf Adolf och Axel Oxenstjerna, Thekla Wallenstein,
En lärd o. s. v.) samt arkitekturmålningar, alla utmärkta
för en skarp blick för historiens och naturens verklighet och en
fin pensel i dess återgifvande.
Boklund, som stod Karl XV nära såsom vän och konstlärare,
bildade i viss mån medelpunkten för de konstnärer, som omgåfvo
den konstälskande monarken. Såsom lärare lade han stark tonvigt
på det trogna observerandet af naturen, sökande rikta lärjungarnes
uppmärksamhet vid det vackra i naturen, i äldre byggnader, o. d.
Att de förstudier som under hans ledning gjorts vid akademien
icke varit oäfna, därom vittnar väl den heder, som vunnits af icke
få akademiens adepter.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
