Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Fredrik Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Fredrik Höckert.
ensamheten och betraktelsens stilla stund med ett oförlikneligt
skimmer af poesi.»
Från Dalavistelsen härrör också idén till »Wasamonumentet
vid Utmeland» och till den tafla, som nu pryder detta monument,
framställande Gustaf Vasa, stående i beredskap att nedstiga i
källaren hos Tomt Matts, under det dennes hustru är i färd med att
vältra det stora karet öfver luckan. Det är hög tid, ty en trupp
danskar synas redan närma sig stugan.
Äfven senare vistades Höckert på studiefärder, än i Sverige
(Helsingland, Dalarne) än i utlandet (Italien, Spanien, Afrika,
Frankrike). I Paris var det som han fattade tanken till en större
målning - det sista betydande arbetet af hans pänsel, hvars ämne,
liksom det första var hemtadt ur 1600-talets svenska historia.
»En afton, när Höckert vid en svensk väns sida satt på Boulevard
Montmartre i Paris - berättar Höckerts minnestecknare,
Claes Lundin - och vännen trodde honom vara upptagen af det
sorglösa pariserlifvet, som brusade förbi deras blickar utropade
han: »Hvad tyckes om Stockholms slotts brand, då Karl XI
stod lik?» Och så skildrade han i verkligen glödande färger,
huru han tänkte sig en tafla öfver det nämnda ämnet. Hans tankar
voro i det ögonblicket långt från boulevarden. En intressantare
skildrare kunde man ej finna, isynnerhet då hans egen fantasi
gaf stoff till skildringen. Stockholms slottsbrand stod lifligt för
åhöraren den aftonen i Paris, mycket lifligare än när han, några år
senare, fick i Stockholm se den då fullbordade taflan.»
Ty taflan, märklig, som den var, motsvarade dock icke fullt
konstnärens fantasi, kroppslig sjukdom hade redan börjat förlama
hans hand, och hans pänsel räckte ej till.
Gruppen är for öfrigt ypperligt gjord: den gamla enkedrottningen,
Hedvig Eleonora, stapplande fram vid barnbarnens sida,
under det hennes sons lik bäres fram genom den kväfvande röken,
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
