Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josef Wilhelm Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Josef Wilhelm Wallander.
utmärkt tillfälle att företaga studier af folklifvet. Att dessa studier
icke blifvit utan frukt för hans senare konstnärsverksamhet, är väl
kändt. Det är nämligen dels från Vingåker, dels också från Delsbo
i Helsingland, som Wallander hemtat sin ämneskrets, då det gällt
svenska allmogebilder. Att han i dessa icke alltid träffar det fullt
naturliga, att det ibland förefaller en smula «arrangeradt», är en
anmärkning som ofta framställts, men denna gäller i viss mån hela
den skola Wallander tillhör. En ovanlig förmåga i gruppering»
mycket lif och qvickhet, samt lyckliga idéer har man aldrig frånkänt
honom. Bland hans mest kända folklifsbilder intager den
här återgifna, Vingåkersflickor, som rådfråga prestkragen (äfven
kallad Nej - ja), af hvilken äfven ett exemplar var utstäldt i
Paris 1857, otvifvelaktigt ett bland de främsta rummen. Det är en
anekdot i färger. Den täcka jäntan har med sin förtrogna gått
ut att pröfva oraklet, om han «älskar» eller «inte älskar». Hvad
nu prestkragen än må säga, så är åskådaren säkert pä det klara
att det vore en bra dum ungersven om resultatet skulle bli
«älskar inte».
En annan grupp af ämnen, som Wallander med förkärlek
behandlat, är de Bellmanska. Enligt vår uppfattning är detta ett
lyckligt grepp, ty Bellmans sånger erbjuda rika ämnen för konstnärlig
illustration, och målaren bör ju med Moliére kunna säga
«jag tar min egendom hvar jag finner den», men just med anledning
af Wallanders Bellmanstaflor fördes en strid mellan två af
våra mest framstående estetici om lämpligheten att måla ämnen
efter skalder i allmänhet och efter Bellman i synnerhet,
och syntes båda vara - ehuru på olika grunder eniga om att utdöma
Bellmansmålningarne för så vidt de afsågo att återgifva bestämda
situationer. De estetiska skälen lemna vi här icke närmare
redogörelse för, men det synes oss som om man härvidlag borde
«make a distinction». Icke allt hos Bellman lämpar sig för
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
