Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Nikolaus August Hagborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
August Hagborg.
Detta sakens verkliga förhållande har här hemma framställts
i tryck alldeles »upp och ned påvändt» och detta är orsaken till
att vi vågat oss in på denna lilla atelierinteriör i dess faktiska form.
Nåväl! Taflan inköptes, trots målarens nationalitet till
Luxem-bourg - han hade ju fransk skola och det var franskt ämne -
den kröntes med medalj och August Hagborg, hvars »Väntan»
förgäfves hade utbjudits hemma och ute, såg snart sina taflor stå i
hög kurs på den parisiska konstmarknaden. Bland hans första nya
kunder var monsieur Turquet, som, då han ej kunde få den större,
beställde tre mindre taflor af Hagborg för sitt galleri.
Liksom Wickenberg hade Hagborg efter en kort vistelse i
Paris och vid en ålder af blott 27 år bland äldre mästare vunnit
den eftersträfvade lagern. Liknelsen med Wickenberg är för öfrigt
icke så oäfven, om man betraktar själfva taflan . - den vida öppna
rymden med de jämförelsevis små figurerna, äger denna målning
gemensam med Wickenbergska dukarne. Hvad denna »vida rymd»
beträffar, vill man veta att vänner tillrådt Hagborg, att skära af
luften .ett stycke ofvanfrån, men att det just var den fria öppna
luften som vann de stränge domarnes hjärtan för den unge svensken.
Då den, som skrifver dessa rader såg taflan vid
konstutställningen i Munchen 1879, dit den kom efter salongen och liksom i
Paris prisbelöntes, skref han till hemmet därom följande:
»Det är godt om »pessimistiska» målningar å utställningen.
Gräsligheter, allvarliga scener ur lifvet, mörka skogsstycken,
krigsscener o. d. är det, som företrädesvis fyller väggarna. Hvad det
då gör godt att få se en riktig frisk tafla: frisk luft, glada, sunda
människor. Och det ger oss August Hagborg i sin » Gr ande marée^.
Hem vända de ostronfiskande strandbebyggarne vid La Manche.
Fångsten har varit god. Se på den rödskäggige, starkbyggde
fiskaren, hur han myser belåtet åt sin sidokamrat, den smärta unga
kvinnan. Är hon icke redan hans käraste, så torde det i detta
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
