Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning. Så mycket bör vara klart, att den först
skett efter en stark inre kris.
Här må blott anföras några få fakta. I början af
juni lämnade Snoilsky Stockholm[1]
och den 18 november 1879 förklarades af Stockholms
rådhusrätt hans första äktenskap upplöst; den 5:te
februari 1880 ingick han i Marseille sitt nya giftermål.
Med denna tilldragelse börjar ett nytt skede
ej blott i Snoilskys enskilda lif, utan, hvad
som för oss är af större betydelse, äfven i hans
skaldelif.
Ty det blef snart uppenbart, att nu hade en
ny vår inträdt i Carl Snoilskys diktning. Sångmön,
som han i sonetterna skildrat såsom en strandad
gallionsbild, en stackars spillra, af hvilken han
täljde leksaker, blef ung på nytt. Skalden hade
återfunnit sin lefnadsuppgift. Liksom hos musslan
den genomgångna sjukdomen alstrar en äkta pärla,
var också den smärtfyllda kris, Snoilsky genomgått,
förutsättningen för den nya, rika och på en fördjupad
lifserfarenhet byggda alstringen. Redan 1881 skref
en af dem, som sedan ungdomsåren stått honom nära,
C. D. af Wirsén, om brytningen i hans personliga lif,
att väl vore detta område fridlyst, men säkert vore,
att »hans poesi uppstått förklarad ur en skärseld».
Och C. Gr. Estlander – hans nära personlige vän –
har i sin dödsruna yttrat: »Det var en frigörelse af
hans sångmö, köpt för många kvalfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
