Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - I. Markbeskaffenhetens betydelse för skogsväxten - 2. Sammanställning av några i praktiskt hänseende viktiga förhållanden rörande jordmånen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKBESKAFFENHETENS BETYDELSE FÖR SKOGSVÄXTEN.
motverkar förmultningsprocessernas inledande, medför små plantors uppfrysning, men
bidrager till jordens luckring. I sandjord går tjälen djupare än i mossjord, men tinar
lättare och förr upp i den förstnämnda än i den senare.
Ett lager av snö hindrar i avsevärd grad tjälbildningen. I nordsluttningar, i
beskuggade lägen och i med yvig vegetation av ris och mossor täckt jord sitter kälen
längst kvar.
En djup jordmån är, under eljest lika förhållanden, fördelaktigare än en grund,
och detta iför alla trädslag men framförallt för dem som äga djupgående rotsystem.
En djup jordmån medgiver större möjligheter för träden att utveckla sina rötter,
erbjuder större näringskapital och är under eljest lika förhållanden mindre lätt utsatt
för uttorkning än den grunda.
Med hänsyn till trädens utvecklingsmöjligheter bestämmes jordmånens djuplek icke
allenast av underliggande berggrund utan även av andra hinder för rötternas
nedträngande t. ex. ortstensbildningar, stark stenbundenhet samt ett högt anstående grund-
Neg. i Skogsinst:s ägo.
i. Starkt blockrik mark.
vatten. Såsom skala för jordmånens djup kan användas: mycket grund 10—15 cm.;
grund 15—30 cm.; medeldjup 60—100 cm.; samt djup 100 cm. och däröver.
Förekomsten av stenar i jorden inkräktar på finjordens kvantitet, hindrar
trädrötternas normala utbildning samt försvårar markens bearbetning för kultur, men giver
träden bättre fäste, så att de ej så lätt kullkastas av stormar.
Skjuta stenarna högt över de lösa jordlagren, såsom fallet är å blockrik eller
grytig mark, öka de den mellanliggande jordens fuktighet dels därigenom att all
nederbörd samlas i mellanrummen, dels genom att minska avdunstningen, i det att
jorden blir mera beskuggad och skyddad för vinden. Äro stenarna föga uppstående
över jordytan, tillföra de den mellanliggande jorden proportionsvis mera av
nederbörden, än om de ej funnits, och inskränka avdunstningen, därigenom att den
avdunstande ytan blir mindre; men vid stark insolation kunna de öka utdunstningen genom
att på grund av sin stora värmeledande förmåga höja jordytans temperatur.
Steninblandad jord är om dagen på sommaren varmare, om natten och på
vintern kallare än stenfri jord av samma slag. Äro stenarna klädda av lavar eller
— 15 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
