Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - II. Skogsbeståndet - 2. Naturbeståndens uppkomst och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSBESTÅNDET.
griper genom att verkställa avverkning genom kalhuggning av större eller mindre
ytor inom de mogna bestånden. Har granen inkommit i beståndet till större
mängd, omöjliggöres alldeles tallens föryngring i naturbeståndet, och detta
övergår i sin ordning till mossig granskog (tig. 9). Karaktäristiskt för denna typ
är det jämna, nästan oavbrutna täcket av grönmossor, ur vars matta uppsticka
endast sparsamma ris och örter, bland vilka kunna nämnas linnéa, revlummer,
harsyra, ekorrbär, ögonljus m. fl.
Allt efter markens större eller mindre tillgång på näring och fuktighet går
utvecklingen av den mossiga granskogen antingen till den örtrika granskogen
Neg. i Skogsinst:s ägo.
11. Försumpad mark. I förgrunden täcke av vitmossor. Den oväxtliga granen häller på att
avverkas.
eller till den försumpade granskogen. Den förstnämnda av dessa typer kan
ofta iakttagas i bäckdälder och kring källflöden samt kännetecknas genom en
riklig markflora av gräs och örter, bland vilka, förutom nyss nämnda, uppträda
ormbunkar, skogsnäva, tolta (Mulgedium) m. fl. Till denna typ kan räknas den
s. k. grantjälen, där granarnas rotsystem ofta är delvis upplyftat över marken,
som är gyttjerik och starkt fuktig av genomsilande vatten. På grund av den
starka beskuggningen kan ej ens granplantan fortleva under det slutna
beståndet, men då de äldre träden ofta lida av röta och i övrigt lätt kullkastas av
stormar, uppstå smärre luckor, i vilka granplantan, tack vare rikedomen pä
— 29 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
