Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - II. Skogsbeståndet - 3. Beståndstillståndet och dess analysering - b. Tillväxtförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBEREDANDE DEL.
öpande tillväxt o. s. v. Beträffande beståndets höjd- och diametertillväxt måste
man dock utgå ifrån medeltalet för samtliga beståndsindivids eller kanske
snarare de i huvudbeståndet ingående trädindividens höjd- och
diametertillväxt. Denna s. k. äkta tillväxt förväxlas ofta med den s. k. oäkta tillväxt,
som beror på förändring i beståndets medeldimension, t. ex. om de klenare
individen bortgallras.
Vare sig det gäller det enskilda trädet eller beståndet, förlöper det ena eller
andra slaget av tillväxt under utvecklingstiden olika icke allenast hos olika
trädslag och under olika åldersperioder utan även på grund av olika
ståndortsförhållanden och behandling.
Höjdtillväxten (fig. 16 D och 18 A) är under plantans första år hos de flesta
trädslag ringa, men ökas redan efter få år ansenligt, desto hastigare ju
gynnsammare ståndorten är. Hos vissa trädslag börjar denna tidigare sträckning redan i
2:a eller 3:e året, såsom fallet är hos många lövträd, t. ex. al, ask, björk, lönn
m. fl., samt hos lärkträdet. Hos andra trädslag inträffar den först i 4:e—5:e
året, såsom hos ek, bok och tall, under det att den hos t. ex. ädelgranarna
vanligen visar sig först vid 6:e—y:e året. Ogynnsam ståndort eller överskärmning
återhåller den i hög grad. Under normala förhållanden hava alla trädslag vid
i o—i2-årsåldern kommit in i en period av livlig höj dtillväxt. Längden av denna
period är olika för olika trädslag och under olika ståndortsförhållanden. I
stort sett gäller, att ju tidigare höjdtillväxtens tilltagande begynner och ju
livligare den i början är, desto förr når den sin kulmen och går tillbaka. Hos
flertalet trädslag ligger den löpande höjdtillväxtens kulmen hos det enskilda
trädet mellan 20:e och 2$:e året (se fig. 16 D), men hos beståndet åtskilligt
senare, vanligen mellan 35:e—40:e året. Då höjdtillväxten i ungdomen starkt
återhålles på grund av ogynnsamma ståndortsförhällanden eller överskärmning,
inträffar dess maximum ännu senare. Sedan maximum uppnåtts, avtager den
löpande höjdtillväxten i allmänhet snabbare på god växtplats än pä sämre.
Diametertillväxten (fig. 16 A och C) når under normala förhållanden redan
vid den tid, då plantan nått upp i »brösthöjd» (i,3 eller i,5 m:s höjd) eller strax
därefter, sitt högsta belopp och minskas sedan långsamt allteftersom träden
tilltaga i tjocklek. Den är emellertid utomordentligt beroende av trädets mer eller
mindre fria ställning eller beståndets större eller mindre slutenhet, samt
reagerar känsligt för varje rubbning i denna, varför man ofta finner betydliga
avvikelser från det normala förloppet, i synnerhet hos det enskilda trädet. Det bör
även framhållas, att diametertillväxten är olika stor på olika höjd av stammen.
Skiljaktigheterna i detta hänseende bero till övervägande del av tilltagandet i höjd
men även av kronans form och högre eller lägre ansättning på stammen. Vid stark
höjdtillväxt blir diametertillväxten i regel större vid stammens övre delar, under det
att vid ringa eller ingen höjdtillväxt årsringens bredd stundom är störst vid
trädets bas. Hos friställda träd och i utglesnade bestånd är ofta diametertillväxten
större vid stammens nedre delar, hos träd i slutna bestånd större upp mot toppen till.
Grundytetillväxten följer en annan gång än diametertillväxten. Då
grundytan mätes vid brösthöjd, når den först när trädet kommit över denna höjd ett
ringa belopp för att sedan ganska snart stiga till ett maximum, där den håller
- 38 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
