Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - II. Skogsbeståndet - 3. Beståndstillståndet och dess analysering - b. Tillväxtförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBEREDANDE DEL-’
sig länge tämligen oförändrad för att småningom och långsamt sjunka. Hos
det enskilda trädet påverkas grundytetillväxten liksom diametertillväxten i hög
grad av trädets mer eller mindre fria ställning och reagerar för varje förändring
i detta hänseende. Beståndets grundytetillväxt (fig. 18 B) följer ungefär samma
utvecklingsgång som det enskilda trädets men avtager hastigare sedan kulmen
uppnåtts till följd av de alltjämt bortgående stammarne. Under normala
förhållanden når den sin kulmen redan vid omkring 20 år, ä svagare ståndort något
senare, och sjunker å den sistnämnda något fortare än å bättre mark. Under
det att det enskilda trädets grundyta alltjämt ökas in i sena ålderdomen, kan
däremot beståndsgrundytan minskas, om inlagda huggningar uttaga mera än det
kvarstående beståndet ökar i grundyta. Beståndsgrundytans löpande tillväxt
rubbas i övrigt mindre genom huggning i beståndet än det enskilda trädets.
Brösthöjds formtalet påverkas dels av höjdtillväxten dels av diametertillväxtens
förläggning på större eller mindre höjd av stammen. Det ökas i samma mån
förhållandet mellan trädets diameter på mitten och den vid brösthöjd —vilket
förhållande kallas formkvot —- blir större. I regel minskas dock alltid formtalet med
tilltagande höjd och ålder och är vid samma höjd mindre i glesa än i slutna
bestånd-Mellan stamformtalet och trädformtalet finnes icke något lagbundet förhållande,
då det sistnämnda växlar mera på grund av grenarnas olika ansättning och
grovlek. Alltid är trädformtalet större än stamformtalet, framför allt i lövskogen.
Beständsformtalet är större än formtalet hos den härskande stamklassen, men
mindre än hos de behärskade stamklasserna.
Den löpande massatillväxten (fig. 16 F och 18 D) är i början helt ringa men
stiger ganska raskt allteftersom trädets höjd och grovlek ökas till dess densamma
når ett visst maximum, varefter den börjar dala. Tiden då kulmen nås är olika för
det enskilda trädet och för beståndet liksom också hos olika trädslag och å
olika markboniteter. Hos det enskilda trädet nås kulminationspunkten för våra
vanliga barrträd först bortåt 80—100-årsåldern, men hos särskilt snabbväxande
trädslag vid 60—70 år. Hos beståndet inträffar kulmen åtskilligt tidigare, hos
våra barrträd vanligen vid 50—60 års ålder, förr pä bättre än på svagare
ståndorter. Detta har sin grund däri, att genom självgallringen eller genom inlagda
huggningar förluster i tillväxt alltjämt inträffa, varigenom de kvarvarande
trädens massatillväxt motverkas. Den löpande tillväxtens avtagande sker hastigare
på bättre än på sämre markbonitet.
Medeltillväxten i massa börjar med ett ringa belopp och stiger sakta till
dess den blir lika med den löpande tillväxten, varefter den länge kan hålla sig
vid samma storlek innan den småningom börjar sjunka. Den tidpunkt, då
kurvorna för den löpande och medeltillväxten skära varandra och medeltillväxten
således är störst, inträffar hos det enskilda trädet ganska sent, hos våra vanliga
barrträd merendels först vid I20:e—I40:e året, ja t. o. m. ännu senare (se fig. 16 F)
men hos beståndet stundom vid yo:e—8o:e året, förr på bättre än på sämre
ståndort (fig. 18 D).
Beståndets absoluta ökning i massa sker i början långsamt, men stiger vid
omkring 30-årsåldern starkare i höjden för att vid omkring 100 år bilda en allt
flackare kurva, dock med bibehållen ökning till sena ålderdomen. Massaöknin-
— 40 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
