Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - II. Skogsbeståndet - 3. Beståndstillståndet och dess analysering - c. Slutenhet - 3. Slutenhetens betydelse i olika hänseenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTENHET.
särskilt i södra delarna av landet. En mager jordmån förorsakar en
långsammare växt och relativt svag grenbildning. Vid samma slutenhetsgrad hos
beståndet försiggår därför kvistrensningen ä sådan mark fullständigare och
tidigare än å den goda. Dä den hastighet, varmed de döda grenarne avfalla, till
största delen är beroende av den tid, som åtgår för deras förmultning, torde det
vara uppenbart att alla förhållanden, som påskynda förmultningen, också bidraga
till en hastigare kvistrensning. Förmultningen är såsom bekant en verkan av
vissa bakteriers utveckling, vilken ofta underhjälpes genom uppträdande av en
del saprofytiska svampar. Värme och fuktighet äro livsvillkor för båda dessa
slag av organismer. I ett fuktigt och på samma gång varmt läge bör därför
de döda grenarnas avfallande försiggå jämförelsevis snabbt. Felas den nödiga
värmen, fördröjes däremot denna process. Detta blir i än högre grad
förhållandet om läget är både kallt och torrt.
För trädens stamform är slutenheten av största betydelse. Stamformen är
nämligen till väsentlig del beroende av kronans form och ansättning samt
vindens tryck på kronan, och dessa förhållanden få sin prägel av beståndets större
eller mindre grad av slutenhet. Allt tyder på, att träden söka utforma sin stam
sä, att den får största möjliga motståndskraft mot vindtrycket med minsta möjliga
materialåtgäng. Ju högre upp mot toppen vinden träffar stammen, desto större
del av vedtillväxten lägger sig i övre stamsektionerna. I det starkt slutna
beståndet blir kronan, på grund av förhållanden som vi redan berört, högt ansatt
och till volymen ringa, så att den intager en relativt liten del av hela
trädlängden. Vinden, som ej kan tränga synnerligen djupt ned i beståndets täta krontak,
träffar således relativt högre upp i det enskilda trädets krona, som dessutom
erhåller ett visst stöd av de tätt kringstående träden, och följden av dessa
samverkande omständigheter blir, att trädstammarne bliva föga avsmalnande uppåt
och i hög grad vad man kallar »växtfylliga». Är beståndet starkt överslutet, kan
stammens tjocklekstillväxt efter hela längden bliva så otillräcklig, att om
beståndet utglesnas och de kvarstående träden således förlora det stöd, de förut
haft av sina grannar, deras stammar ej förmå uppbära kronan utan böja sig
bågformigt till marken, vilket särskilt lätt inträffar, om kronorna belastas av snö
eller riklig rimfrost. Fara härför föreligger i synnerhet om trädets s. k.
form-punkt, varmed menas den punkt i kronan där vindens tryckcentrum är beläget,
är förlagd högre upp än vid omkring 85 %—90 % av hela trädlängden. 1
samma mån beståndet utglesnas och kronan således hos de enskilda träden
småningom kommer att intaga en större del av stammen, i samma mån
förlägges stammens diametertillväxt relativt längre nedåt och stammen blir mera
avsmalnande, d. v. s. rycker in i en sämre s. k. formklass.1 jonson har
1 Detta uttryck hänför sig till träduppskattningstabeller, för vårt land utarbetade av dels
jägmästare A. Maass, dels jägmästare T. Jonson. Formklassen bestämmes av den s. k. formkvoten,
varmed menas förhållandet mellan mittdiametern och brösthöjdsdiametern, den förstnämnda av
Maass beräknad mellan rot och topp, av Jonson mellan brösthöjd och topp. Ju större procent
denna övre diameter håller av brösthöjdsdiametern, dess högre formklass har stammen och därmed
en relativt större virkesmassa. Enligt Jonson förefinnes en bestämd relation mellan formpunktens
läge och formkvoten, och formklassen kan således härledas från det förra. Om t. ex. formpunkten
är belägen vid 62 % av stamhöjden, tvingas trädet att antaga en form, som karaktäriserar
formklass 0,65.
— 51 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
