Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - g. Såningsmetoderna - 1. Fläcksådd eller rutsådd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmän del.
Utgöres markbetäckningen endast av barr- eller lövavfall, kan en liten
klohacka eller säddkratta (se fig. 33) göra tillräckligt god tjänst. I många fall
kan man nöja sig med en omkr. 50 cm. lång bit av en ung granstam, vars ena
kvistvarv man avskurit så att vid pass 5 cm. långa delar av grenarna kvarsitta.
Sedan såddfläcken på ena eller andra sättet blivit upptagen och luckrad,
utsås fröet i densamma och nedmyllas till erforderligt djup (se sid. 98). Är
marken svårarbetad, fördelas arbetet med såddfläckarnes upptagande samt fröets
utsående och nedmyllning på olika personer. Såddfläckarne upptagas och
luckras då av karlar eller starka hjon, under det att sådd och nedmyllning utföres
av-svagare hjon eller barn. Vid en dylik arbetsfördelning användes för fröets
ned-myllande en liten handkratta eller den ovannämnda grankvisten.
Är marken av mera godartad beskaffenhet, kan samma person både upptaga
såddfläcken samt utså och nedmylla fröet. Att efter fröets nedmyllande
tilltrampa såddfläcken med fotsulan, såsom allmänt brukas, torde om det sker
försiktigt hava den fördelen, att det ökar jordytans vattenkapacitet och att sådda
fläckar igenkännas från osådda, men om det sker ovärdigt och hårt, kan det
medföra åtskilliga olägenheter, särskilt å mark som av sig själv har benägenhet
att baka ihop sig i ytan och bilda en skorpa, som kan hindra groddstängelns
genombrytande och avstänga nederbördens nedträngande i jorden. Vida bättre
är då att. om tillgång finnes på oförmultnat barr- eller lövavfall, strö en
handfull dylikt över säddfläcken. Detta skyddar i hög grad mot uttorkning och
motverkar jordens hopkittande till en hård skorpa utan att lägga hinder i vägen
för nederbördens nedträngande i jorden eller för groddstängelns uppstigande.
Att under arbetets gång medföra fröet på ett lämpligt sätt och undvika
ödslande därmed vid själva sådden är en ganska viktig sak. Användas icke
särskilda apparater för detta ändamål, är det bäst att låta arbetsfolket bära
fröet i små påsar av lärft eller vaxduk, som med snören hängas om halsen eller
bindas omkring livet. Man bör icke tillåta arbetarne bära fröet löst i fickorna,
emedan för varje gång en nypa frö upphämtas, lika mycket frö vanligen
förspilles, och det händer ej sällan att fickorna äro otäta. Vid regnig väderlek
blir dessutom fröet i såväl påsarna som fickorna vått och klibbar, om frökorna
äro små, tillsammans, varigenom det blir svårt att sprida i såddfläcken. Till
undvikande av dessa olägenheter hava i och för sådd av tall- och granfrö
åtskilliga apparater konstruerats dels för att enbart utsläppa fröet, dels för att
samtidigt bearbeta marken i såddrutan.
Till de förstnämnda höra Janssons, Lerviks och Hallströms såddflaskor
samt såddflaskan »Vänd», konstruerad av jägmästaren Ernst andersson, till de
senare en mängd mer eller mindre komplicerade redskap, såsom Bergvalls
sådd-bössa, Eklunds säddkratta, Löwenhielms såningsklokacka och såddstav,
Gyllenskölds såddstav, flera slags såddkäppar (se fig. 34), ja t. o. m. såddskor avsedda
att fästa vid fötterna, varvid för varje steg några frön utsättas i marken.
Samtliga dessa äro konstruerade för barrträdsfrö.
Flertalet av dessa apparater har ej nått någon vidsträcktare användning,
men de förenämnda såddflaskorna samt Bergvalls såddbössa ha visat sig äga
— 116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
