Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 1. Plantskolors anläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
Att vid valet av jordmån för plantskolan hänsyn framförallt bör tagas till
kraven hos det trädslags plantor, vilka man vill uppdraga, är en given sak.
Tallen kan t. ex. uppdragas på betydligt lättare och torrare jord än granen,
alen behöver betydligt humusrikare och fuktigare jord än björken, o. s. v.
En god sak är alltid, att vatten finnes i närheten av plantskolan. Detta är
särskilt önskvärt om plantorna skola utsättas med bara rötter och därvid behöva
doppas i jordvälling eller ställas i vatten, men även i mänga andra avseenden
är det av fördel, att man ej behöver gå långa vägar efter vatten.
Beträffande den tillfälliga plantskolans storlek måste den rättas efter det
antal plantor den är avsedd att rymma samt efter plantmaterialets art och
beskaffenhet. För våra vanliga barrträd plägar man beräkna, att om oomskolade
plantor skola användas, endast o,25—o,5 «/0 av kulturfältets areal behöves för
plantskolan, men om omskolade plantor skola användas, beräknas för plantskolan omkr.
3—5 »/„ av kulturfältets areal.
Mayr framhåller, att om plantskolan lägges på en lucka i ett äldre bestånd,
denna ej bör göras större än io ar, emedan frostfara då uppstår. Detta torde
dock endast gälla om för frost mycket ömtåliga plantor skola uppdragas i
plantskolan.
Plantskolatis uppbrytning sker lämpligen på sommaren eller tidigt om
hösten, och avlägsnas därvid förefintliga stenar, rötter och stubbar, som kunna hindra
markens vidare bearbetning. Stundom kan man dock vara nödsakad att i
plantskolan kvarlämna någon enstaka större stubbe eller jordfast sten, vars
bortskaffande skulle förorsaka alltför stora kostnader. Är marken klädd av någon yvig
levande vegetation, så att jordytan består av en tät rotfilt, avflänges denna med
en flåhacka och torvorna kastas tillhopa i högar, som, så snart de hunnit
tillräckligt torka, brännas, varefter askan utbredes över den uppbrutna ytan. Denna
spadvändes därefter en gång på hösten, varvid rottågor, ogräsrötter m. m.
bortplockas, och får ligga så över vintern för att genomluckras av frosten. Skulle
tillströmning av vatten, t. ex. under tjällossningen, vara att befara från högre
belägna punkter, eller om man nödgats upptaga plantskolan på en plats med
fuktigt läge, måste erforderlig dikning verkställas, men kan denna i vanliga fall
inskränkas till ett grunt, öppet dike runt omkring plantskolan.
Nästa vår tillses om jorden är väl luckrad och låter reda sig i ytan; skulle
så ej vara fallet utan jordytan är knölig och hård, måste omgrävning ske, dock
ej till större djup än 20—25 centimeter. Vid all omgrävning av plantsängar
bör iakttagas, att icke det övre myllagret bringas allt för mycket på djupet,
eme-nan rötterna då sträcka sig till detta näringsrika lager och bli onödigt långa.
Är humuslagret skarpt begränsat från mineraljorden, bör man sträva efter att
i ytan få de båda jordslagen så intimt blandade med varandra som möjligt.
Härefter krattas sängen jämn och är färdig till att mottaga fröet eller
omskolningsplantorna.
Innan fröet utsås, bör emellertid hägnad kring plantskolan vara uppförd.
Huru denna hägnad bör vara beskaffad är i första hand beroende av de djur,
man vill försöka utestänga, men hänsyn måste ju även tagas till kostnaderna
och en del andra omständigheter. De djur man mest behöver frukta äro betes-
— 140 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
