Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 4. Frö- och plantsängarnes skyddande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
med 39 %, mossbetäckning med 45 «/0 och vattning av mosstäcket med 64 «/a.T Om
enbart vattning skall äga rum, sker den bäst med en strilkanna, som föres tätt
över plantorna. Dock kan den även ske medels olika slags sprutor, vars
munstycken fint fördela vattnet så att detta ej faller i för stora droppar, emedan
jordytan därigenom sammanpackas och bildar skorpa.
Beträffande frosten är det företrädesvis sena vårfroster, mot vilka man får
söka skydda plantorna, men när det gäller frostömma trädslag eller uppdragande
av trädslag, härstammande från klimatområden med högre medeltemperatur
under vegetationstiden eller längre sådan vegetationstid, är det nödvändigt att även
tänka på skydd mot höst- och vinterfrost.
Ett indirekt sätt att skydda plantorna mot vårfrosten är att antingen sä
fröet tämligen sent pä våren, så att plantorna uppkomma först sedan den värsta
faran för senfrost är överstånden eller, om det gäller 1—fleråriga plantor, täcka
sängarne vid barvinter med mossa, barr- eller lövavfall, så att tjälen länge
bibehålles i jorden på våren, i vilket fall knoppsprickningen kan något fördröjas och
faran för vårfrosten således minskas. Emellertid finnas ju stora områden i vårt
and, där froster kunna uppkomma ända fram mot midsommar, ja t. o. m. ännu
senare, och då hjälpa dessa försiktighetsmått föga, varjämte de alltid medföra
att vegetationstiden avkortas, så att fara för höstfroster, åtminstone för vissa
trädslag, kan uppstå. - För barrträdsplantor kan ett dylikt länge bibehållande av
tjälen framkalla uttorkning av plantorna, i det att barren avdunsta vatten under
det att rötterna hava svårt för att ur den frusna jorden upptaga sådant.
Tallplantors plötsligt på våren uppträdande röda färg kan ej sällan förklaras av
sådan anledning.
Direkt skydd mot vårfrosten kan beredas plantorna genom täckning, vare
sig med de förut omnämnda spjälgallren eller med mellan plantraderna
nedstucket ris. I större plantskolor, där särskilt frostömma trädslag uppdragas, kan
täckning även ske med bastmattor, som då frost är att befara upphängas pä
träställningar. En enligt vår erfarenhet synnerligen lämplig täckningsmetod är
att i sängens längdsidor nedsticka täta granriskvistar, vilkas toppar fasthållas
genom på klykor i sängens mitt vilande slanor. Denna anordning har även den
fördelen, att barren småningom avfalla och därigenom bereda ökat ljustillträde
u mer vegetationstiden skrider framåt. Genom barravfallet täckas även
sängarne med ett tunt lager, som bibehåller fuktigheten och i vissa fall t. o. m.
kan skydda mot uppfrysning.
Skola plantorna företrädesvis skyddas mot vinterklimatets påverkningar, kan
detta ske genom i sängarne nedstuckna enekvistar av omkr. 30 cm:s höjd.
Att täcka med tallris är såsom förut framhållits olämpligt, emedan
schütte-sjukdom därigenom kan spridas till de små tallplantorna.
De plantor, som särskilt äro i behov av täckning mot senfroster på våren,
äro bok, ask och frän utlandet införda ädelgran- m. fl. plantor. Skada genom
nattfroster på sommaren kan stundom avvändas genom uppgörande av starkt
rykande eldar på vindsidan av plantskolan. En stundande nattfrost under ve-
1 Se tidskr. för skogshush. 1893, sid. 230.
— l80 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
