Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 5. Plantmaterialets vård och ans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
även hos andra lövträd t. ex. ek framträder denna benägenhet starkt. Den
framkallas därav, att huvudstammens ändknopp går förlorad, varvid
bredvidsit-tande knoppar utbilda sig ungefär lika starkt. Förekomma dylika dubbla
topp-skott, bör det svagaste bortskäras, dock med kvarlämnande av omkr. 2 cm. vid
basen, emedan om skottet avtages vid själva utgångspunkten från stammen
kambiet kan torka ett stycke ned i denna och vålla svårighet vid »läkningen»
av såret. Skulle flera lika starka, åt sidorna utspretande toppskott hava
uppkommit, kunna de hopbindas med ett snöre och lämnas att fortväxa till
vegetationstidens slut, då de vanligen, om snöret lossas, bibehålla sin upprätta ställning,
varefter de minst utvecklade kunna bortskäras. Uppkomsten av dylik flergrenig
topp kan förhindras, om man före knoppsprickningen på våren avkniper
övertaliga ändknoppar.
Ar ett toppskott skadat genom frost eller annan åverkan, nedskäres det till
närmast under det skadade stället befintliga sidoknopp. Hos ädelgranplantor,
vars toppskott sålunda avlägsnats, utbildar sig det kraftigaste sidoskottet till topp.
Är plantan krokvuxen och grenrik, borttagas först de grenar, som sitta på utsidan
av stamkrökningarne, under det att de på insidorna sittande lämnas kvar tills
vidare eller åtminstone blott avtoppas något. Alltför kraftig beskärning på en
gång bör undvikas, emedan en sådan antingen försvagar plantan eller framkallar
utveckling av vattenskott. Finnas på plantan flera grövre sidogrenar, bör därför
endast en eller annan av de mest vanställande borttagas och resten lämnas kvar
till ett påföljande år eller möjligen svagt avtoppas.
Skulle plantan vara så deformerad, att man ej genom på ovan antytt sätt
verkställd beskärning kan framkalla en tillfredsställande växtform, kan man, när
det.* gäller lövträd, mången gång vinna målet pä det sätt, att hela stammen
avskäres vid eller något över rothalsen. I fråga om ask och lönn bör enligt gjorda
försök1 stammen avskäras 4—6 cm. ovanför rothalsen, i fråga om ek bör snittet
göras vid jordytan. De efter sådan beskärning utslående stubbskotten utveckla sig
kraftigt, och avlägsnas de övertaliga och mindre välformade redan under första
sommaren, så att all näringstillförsel från rötterna sker till ett enda kraftigt
skott. Denna behandling lämpar sig även för plantor, som äro avsedda till
häckar, i vilket fall flera av skotten kunna få utväxa.
Bästa redskapet för all beskärning är en
skarp kniv, vars egg är något konkav med
starkaste krökningen fram mot spetsen av bladet
(fig. 50). En mindre kvistsax (fig. 51) kan även
användas, ehuru skärytan något mindre lätt
övervallas, emedan kambiet i sårkanterna ofta starkt
hoptryckes och t. o. m. alldeles krossas.
Bästa tiden för beskärningens utförande är
vårvintern strax innan vegetationen börjar
komma i gång. Verkställes beskärningen på hösten,
kan kambiet i sårkanterna lätt skadas av vinterfrosten, sä att övervallningen för-
1 Beobachtungen über Stummelpflanzen. Forstwissenschaftl. Centralblatt, 1S88 sid. 297.
— 184 —
50. Beskärningsknivar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
