Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - i. Planteringstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
ändar och torde inträffa tidigare där september normalt är våt och kall, och
senare där denna månad i regel är torr och varm. Under sistnämnda
förhållanden är det nog klokast att uppskjuta planteringen till våren.
Såsom allmänt omdöme kan sägas, att höstplantering lyckas bättre för
lövträden än för barrträden, och detta först och främst emedan de vinterkala
lövträdsplantorna icke genom avdunstning förbruka några större mängder vatten,
men även emedan lövträdens rötter icke allenast fortsätta att växa längre in på
vintern än barrträdens utan även under denna tid utveckla rikligare med
sugrötter, under det att hos barrträden rötternas tillväxt dä företrädesvis avsättes i
rotspetsarnes längdriktning, utan egentlig sugrotbildning.
Bliva lövträdsplantorna vid utsättandet starkt beskurna eller lövet avrepat,
så att avdunstningen från den ovan jord befintliga delen av plantan nedsättes,
torde höstplantering för dem vara fullt så användbar som vårplantering, emedan
vid lövsprickningen följande vår plantorna redan hunnit utbilda för
näringsupptagandet lämpade rötter. Erfarenheten i praktiken har ju även bestyrkt detta.
Det är emellertid icke endast ovan påvisade förhållanden, som spela en roll
vid valet av planteringstid. Andra faktorer kunna även göra sig starkt gällande
vid valet av denna. Bland dessa må särskilt framhållas snöförhållandena under
vintern. A trakter med snöfattiga vintrar, där således barfrost periodvis
inträffar, bliva plantorna starkt utsatta för att skadas genom uppfrysning och
vind-piskning. Det är en given sak, att en på hösten utsatt planta, som således icke
ijar hunnit att fullt rota sig, skall vara mer utsatt för dessa kalamiteter än en
som är utsatt på våren, och därför hunnit bättre anpassa sig efter växtplatsen
innan barfrosterna inträffa. Faller snö återigen tidigt på hösten och ligger länge
kvar fram mot våren, är faran för uppfrysning mindre, varjämte snötäcket både
återhåller avdunstningen från plantan och skyddar henne för vindpiskning. I
sistnämnda fall kan således höstplantering utföras med större hopp om framgång
än i det förstnämnda.
Den hastighet, varmed lövsprickningen på våren försiggår, samt tillgången
på arbetskrafter kunna även inverka på valet av planteringstid. Sker
vårbrytningen hastigt, blir tiden knapp för planteringarnes utförande innan skotten nått
alltför stark utveckling, och är tillgången på arbetsfolk ringa, tvingas man att
tillgripa höstplantering även under förhållanden, som avgjort tala för
vårplantering.
Beträffande vårplanteringen bör den utföras under den tid, som ligger
mellan tjällossningen och början av plantornas lövsprickning eller — hos
barrträden — skottbildning. Ju tidigare trädslaget spricker ut på våren, dess förr
böra dess plantor utsättas. Ehuru tiden för lövsprickningen för samma trädslag
kan växla betydligt på grund av olika ståndortsförhållanden eller rent
individuella egenskaper, torde man dock kunna säga, att våra vanliga trädslag utspricka
i ungefär följande ordning: hägg, björk, pil, lärkträd, gråal, hassel, kastanj, rönn,
klibbal, bok, alm, lönn, lind, asp, ek och ask. Tiden för de olika arternas
plantering bör således ungefärligen rättas efter denna skala. Dock kan det möjligen
vara skäl att utplantera de pä bar kvist blommande trädslagen t. ex. alm och
spetslönn något tidigare än skalan angiver. De flesta lövträd, liksom också lärk-
— 190 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
