Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - l. Planteringsmetoderna - 7. Klämplantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMPLANTERING.
7. Klämplantering.
Under detta namn kunna inrangeras flera planteringsmetoder, som
överensstämma däri, att plantan fastkläm mes i det medelst det ena eller andra redskapet
upptagna planteringshålet. Hit kan man således räkna:
spettplantering utan fylljord;
plantering med sättjärn;
klyftplantering.
Spettplantering utan fylljord.
Vid denna planteringsmetod, som även kallats Ohlins planteringsmetod,
användes ett med handtag försett, i spetsen järnskott träspett, som med tillhjälp av
en ungefär 25 cm. från spetsen anbragt trampsprint nedtryckes i jorden (se fig.55
k). I det sålunda uppkomna koniska hålet nedsänkes av plantören plantans
rötter, som helst böra vara doppade i jordvälling, varefter spettföraren, medan
plantören fasthåller plantan i sitt läge, nedtrycker spettet snett mot det första
hålets botten och pressar fast plantan. Metoden påminner således om förfarandet
vid vanlig omskolning, dock med den skillnad att tvenne personer biträda vid
varje plantas utsättande, vilket nödvändiggöres därav att större kraft måste
utvecklas för att få ned spettet i den oluckrade jorden.
Vid denna planteringsmetod kunna endast helt små plantor användas, t. ex.
i-åriga tallplantor eller 2-åriga granplantor. En nödvändig förutsättning är även,
att jorden i och för sig är lucker och stenfri, ty i annat fall sönderpressas
plant-rötterna vid plantans fästande. Detta inskränker i hög grad metodens
användning i vårt land. Den kan emellertid böra ihågkommas å sandmoar, som ej äro
besvärade av någon ogräsväxt, men kan dock även här vara riskabel till följd
av dylika markers benägenhet för uttorkning, vilken fara de små plantorna äro
föga rustade att motstå. A mark, som har benägenhet för ogräsväxt, kan man
ej tänka på metodens användande, emedan de små plantorna lätt överväxas och
förkvävas av ogräset.
Beträffande kostnaderna är metoden en av de billigaste. En karl och ett
hjon kunna med någon övning på en dag utsätta omkring 1,500 småplantor,
vilket drager en kostnad av omkr. 3 à 3,so kr. pr 1,000 st.
Plantering med sättjärn.
Sättjärnen kunna vara av olika konstruktioner och former, men böra helst
vara tämligen tunga. Ett av de förr mest brukliga var det s. k. Buttlarska
järnet (se fig. 55 f), som bestod av ett vinkelböjt järn, varav den övre kortare
delen var avsedd till handtag och den nedre, längre och tillspetsade delen
tjänade till planthålets upptagande. Vid användandet slungades detsamma mot
marken, då det på grund av sin tyngd inträngde däri, bildande ett planthål av
erforderligt djup, där plantan nedsattes såsom vid omskolning. Flata
planteringsjärn, kilspadar eller planteringsknivar, av vilka åtskilliga modeller finnas (se fig.
14—132399. Wahlgren, Skogsskötsel.
— 209 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
