Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - a. Plantbeståndets vård - 2. Röjning och utglesning av plantbeståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
stamform och normal, symmetrisk kronbildning. Utgallringen kan ske starkare
på god än på dålig växtplats. På den sistnämnda är försiktighet av nöden, ty
dels kan avgången av plantor genom diverse kalamiteter allt framgent befaras,
dels behöver marken allt skydd den kan få. Visserligen kan en sämre jordmån
icke giva näring åt ett lika stort antal plantor som den bättre utan att en
tillbakagång av tillväxten kan vara att befara, men man bör då hellre återkomma
med en ytterligare röjning om ett par tre år än att riskera hela plantbeståndets
framtid genom ett alltför kraftigt ingripande första gången.
Att i övrigt vid dessa utgallringar hänsyn bör tagas till de skilda trädslagens
olika egenskaper i ungdomsåren är naturligt. Trädslag, som under sin första
utvecklingstid hava benägenhet för krokig växt och stark grenbildning, t. ex. ek
och bok, böra gallras mycket försiktigt i början och endast i den händelse att
trängseln skulle bliva så stor, att plantbeståndets hela tillväxt tillbakasättes.
Genom den större tätheten kunna nämligen förenämnda dåliga anlag i någon
mån motverkas. Trädslag med utpräglad toppskottsbildning, t. ex. gran,
lärkträd,, ask, lönn m. fl., kunna däremot redan i plantbeståndets första
utvecklingsdecennium gallras tämligen hårt. Givet är, att mera snabbväxande trädslag
kunna och behöva utglesnas starkare och tidigare än mera långsamt växande.
Vid alla dessa röjningar bör noga tillses, att alla av sjukdom angripna
individ avlägsnas. I synnerhet är detta av nöden i fråga om plantor, som antingen
angripits av sådana parasitsvampar, vilka kunna tänkas vidare sprida sig från de
angripna individen till friska sådana, eller i övrigt skadats på sådant sätt, att
fara för ett smittosamt svampangrepp eller ett insektangrepp kan föreligga. I
detta sammanhang kunna vi endast erinra om några viktiga svampsjukdomar,
som stundom uppträda i våra ungskogar och som genom bortskaffande av
angripna individ möjligen kunna hämmas i sin utbredning. Sådana äro:
Cro-nartinrn asclepiadenm (Peridermium pini) hos tallen; Nectria ditissima hos
boken; Dasyschyfa Willkommii hos lärkträdet m. fl. I barrträdsåterväxterna bli
sjuka eller döda ungträd ofta tillhåll för barkborrar och Pissodes-arter, som
därigenom kunna få tillfälle att föröka sig i alltför stor mängd.
De redskap, som lämpligen böra användas vid dessa röjningar i
plantbe-stånden, måste väljas med hänsyn till plantornas ålder. Sker utglesningen av en
för tät återväxt redan under de 3—4 första ären efter uppkomsten, är
användandet av en liten kvistsax att förorda. Visserligen kan man utföra arbetet
lättvindigast genom att rycka upp de överflödiga plantorna, men härigenom
skadas ofta rötterna hos de kvarstående, så att dessa lätt torka eller eljes rubbas
i sin utveckling.
Vid röjning av de 10—12-åriga (omkr. meterhöga) plantbestånden får man
tillgripa en kraftigare röjningssax eller en riskniv, varmed stammarne avhuggas.
Är återväxten ännu äldre, måste dessa redskap utbytas mot tyngre
röjningsknivar, varav flera modeller finnas (se fig. 69), eller en lätt och tämligen bred
handyxa. Härvid kan det förtjäna övervägas, om hugget bör göras nere vid
roten eller högre upp på stammen. Det sistnämnda förfaringssättet har på
senare tid börjat i utlandet användas i fråga om täta lövträdsåterväxter t. ex. ek.
Frän de kvarstående stamdelarne utslå nämligen skott och en låg krona bildas,
— 222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
