Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - b. Gallring - 6. Förhållanden som inverka vid valet av gallringsteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
den lyckats någorlunda väl, rader även stor trängsel, och ett ganska kraftigt
ingrepp med yxan är därför redan tidigt av nöden. Främst böra härvid de
ensidigt utvecklade, risiga träden falla till förmån för de bättre formade och
därjämte alla gängliga, piskande träd. Förhållandena kompliceras, om sådden
skett växelvis i rader med olika trädslag, som nått olika utveckling eller delvis
alldeles försvunnit. I dylika fall får man ofta jämsides med gallringen använda
kronkvistning av förhärskande träd. som ej för ögonblicket lämpligen kunna
borttagas men breda ut grenar över närstående träd av den art man vill
bevara.
Rena bestånd, som uppkommit efter en väl utförd plantering, äro i regel de
jämnaste men erbjuda därför icke de minsta svårigheterna vid
gallringshuggnin-garne (se fig. 77 och 78). Framför allt bör man icke låta förleda sig till ett
så schablonmässigt utförande av gallringen, att på förhand bestämmes att t. ex.
vartannat eller vart tredje träd i plan traden skall utfällas. Hänsyn bör alltid
tagas till varje trädindivids egenskaper och om det för ernående av en god
beståndsutveckling bör stå kvar eller bör utfällas. Har kulturen utförts radvis
med olika trädslag, inträffa ofta samma vanskligheter, som ovan beträffande de
från sådder härstammande biandbestånden anförts. Det gäller då att komma
så tidigt med gallringarne, att det efterblivna trädslaget verkligen kan räddas.
Ser man att detta uppenbarligen icke, trots hjälp med yxan, kan hinna fatt det
förväxta trädslaget, torde väl i de flesta fall vara klokast att giva det till spillo
och föra gallringen endast med hänsyn till det mera snabbväxande trädslagets
ändamålsenliga utveckling.
Utgår man frän något så när jämna, likåldriga bestånd, är den allmänt
omfattade principen den, att de i ungdomen böra gallras tämligen svagt. I de
flesta fall önskar man ju att alstra i möjligaste mån kvistrent virke av ej alltför
korta längder, och detta vinnes genom att hålla de unga bestånden väl slutna.
Man tager blott »vad som gör skada eller ej längre gör nytta» såsom en dansk
gallringsprincip formulerats. Vid upprepade gallringar, då allt bättre stammar
kvarstå, kan ingreppet med yxan ske allt starkare till förmån för de bästa.
Gallringens styrka ökas således med tilltagande ålder. Är beståndet ojämnt
uppkommet, kan, såsom av det förut sagda torde framgå, den första
gallringen i det unga beståndet komma att taga en jämförelsevis stor procent av
beståndsmassan och rätt kraftigt luckra kronslutet, emedan det är av vikt
att snarast möjligt få bort förhärskande missformade träd med relativt stort
kubikinnehåll och växtutrymme. De särskilda trädslagens olika egenskaper
och framförallt deras ömtålighet för friställning efter att förut hava stått i
trängsel, vålla dock att ovan uttalade allmänna huvudprincip ofta nog måste
frångås. Särskilt bör varnas för att inlägga kraftiga huggningar i äldre
bestånd, som förut ej gallrats och således fått uppväxa under stark slutenhet,
emedan allvarliga olägenheter för det kvarstående beståndet då mången
gång-kunna framkallas.
En alltför stor slutenhet medför nämligen, att stammarne bliva gängliga,
kronorna smä och högtsittande samt rotsystemet föga utvecklat. Givas- dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
