Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - b. Gallring - 6. Förhållanden som inverka vid valet av gallringsteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
upprepade krongallringar med aktsamt bibehållande av de mest behärskade
men ännu livsdugliga stamklasserna. Förekomma de sistnämnda till stor
procent av beståndsmassan, böra de dock utglesnas, så att de ej alltför mycket
hindra nederbörden att komma till jorden. Är marken återigen starkt fuktig
och benägen för försumpning, böra gallringarne ledas så, att den största möjliga
transpirationsmassa alstras i kronorna. Här får gallringen således till väsentlig
grad bestämmas med hänsyn till trädslagets förmåga att uthärda den överflödiga
fuktigheten. De fuktighetsälskande lövträden al, ask och i någon mån glasbjörk
och asp kunna härvid gallras rätt kraftigt, ty de reagera för en sådan
gallring-genom starkare utveckling av sin bladmassa med därav följande större
vattenförbrukning. Gäller det barrträden, eller om försumpningen så fortskridit, att
även nämnda lövträd kunna befaras ej reagera på ovan antytt sätt för en
starkare gallring, bör man gallra helt svagt i kronorna och låta all underväxt och
alla behärskade träd, även om de skulle vara starkt tillbakasatta, stå kvar. Man
måste nämligen genom det täta beståndet framkalla så stor vattenförbrukning
som möjligt och samtidigt avhålla nederbörden från att nå marken. Ä för
vindarne exponerade lägen böra gallringarne börja tidigt och göras starka. Träden
måste nämligen frän ungdomsåren förskaffas ett tämligen rikt tillmätt utrymme
så att de kunna utbilda ett kraftigt rotsystem och därigenom med åren vinna
större motståndskraft mot stormarne. Då emellertid å dylika lägen marken är
starkt utsatt för att utpinas, måste hänsyn även tagas till motverkande härav.
Det kan bli ganska vanskligt att rätt avgöra, huru gallringarne skola föras, i
synnerhet om läget icke endast är exponerat för vindarne utan även för stark
insolation samt marken tillika är benägen för uttorkning eller ogräsinvasion. En
tämligen stark krongallring med kvarlämnande av de behärskade träd, som
äro friska, torde här vara bäst ägnad att såväl framkalla stormfasthet som
åvägabringa nödigt markskydd. Det är nämligen de härskande träden som
mest äro utsatta för angrepp av stormarne, och det är således dessa, som i
främsta rummet böra genom ökat utrymme för kronorna givas möjlighet att
kraftigt utveckla sig. De behärskade stamklasserna böra åter kvarlämnas, dels
för att skänka ett visst stöd ät de övre klasserna mot vindtrycket, dels för att
tjäna såsom markskydd. I övrigt bör man vara särskilt mån om att i de
vind-exponerade lägena avlägsna alla piskande träd, vilka här göra mera skada än i
skyddade lägen. I mycket unga bestånd kan fF<?/7z’/^r-behandlingen utan tvivel
med fördel användas.
Därest inget av ovanstående förhållanden i särskilt påfallande grad fordrar
hänsyn vid bestämmande av gallringens beskaffenhet, är skogshushållningens
speciella ändamål den faktor, som härvidlag måste tillmätas den största
betydelsen.
Önskar man långt, kvistrent virke med jämnbreda årsringar och hög
gagn-virkesprocent, måste gallringarne göras tämligen svaga i början och småningom
ökas i styrka under medelåldern, dock med bibehållande av fullt kronslut ända
till föryngringstiden. Man vinner på detta sätt ett stort utbyte vid
slutavverkningen men ringa sådant genom föravverkningarna. För att uppnå grövre
— 256 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
