Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - f. Beredningshuggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
Beredningshuggningen kan ofta försiggå jämsides med andra bestånds
vårdshuggningar, men lika ofta äro förhållandena sådana, att den får ske såsom en
»extra» avverkning, omfattande de områden av skogen, som ej under närmaste
tid komma att underkastas andra avverkningar. Sin största vikt får
beredningshuggning, då en mera rationell skogsvård skall införas å förut planlöst
behandlade skogar. Inom den rationellt skötta skogen ersättes den av för- eller
ljushuggning och får sin huvudsakliga tillämpning vid avlägsnande av å
hyggestrakter kvarlämnade fröträd eller överståndare.
Vid beredningshuggningen bör alltid största försiktighet iakttagas, så att
kringväxande yngre skog ej skadas vare sig vid de stora trädens fällande eller
genom den häftiga övergången från den förut beskuggade ställningen till en
friare sådan. Gamla överståndare hava merendels utbildat en vid krona med
kraftiga grenar och anställa därför i fallet, om ej nödig försiktighet iakttages,
stor förödelse bland kringstående yngre skog, varförutom de lämna efter sig en
betydande lucka, som medgiver sol och vind ett ökat inflytande på kringväxande
träd. Farorna i dessa hänseenden äro störst, om beståndet i övrigt är tätt och
utgöres av för hastig friställning ömtåliga trädslag, t. ex. gran och bok.
Granarne i luckans kanter falla då ej sällan offer för »grantorkan», och bokarne
angripas lätt av barkbrand. Båda dessa vådor kunna i väsentlig mån avvärjas,
om man några år före trädens fällande avsågar de största och mest utspretande
sidogrenarne. De närmast stående träden erhålla då ett ökat ljustillträde och
hinna vänja sig vid en friare ställning, under det att vid trädets slutliga fällande
den minskade kronan ej anställer samma förödelse, som den ursprungligen stora
och utgrenade skulle gjort. Detta förfarande kan dock knappast komma i fråga
annat än i den intensivt skötta skogen. Under de hos oss vanligen rådande
förhållandena gör man säkerligen klokast uti att tillsvidare kvarlämna sådana
överståndare, vars borttagande uppenbarligen äro förknippade med någon av
ovan påvisade vådor, och detta framförallt å skogar, som i övrigt icke behandlas
efter luckhuggningsprincipen. Ty de efter dylika träds borttagande uppkomna
»hålen» i beståndet fyllas antingen alls icke, eller uppkommer därstädes sent
omsider ungskog, som ej hinner växa in i det övriga beståndet till dettas
avverkning och således knappast har annat värde än att hindra marken från att
ogräsbindas. Skötes skogen däremot efter någon av blädningsprinciperna, kunna de
uppkomna luckorna giva första uppslaget till beståndens överförande från
likåldriga till olikåldriga.
I sammanhang med beredningshuggningarne böra även avlägsnas sådana
insprängda trädslag, vilka man ej önskar se företrädda i de blivande återväxterna.
Hit hör i våra barrskogar framförallt aspen samt i vissa fall även björken. Båda
hava kortare livslängd än barrträden och tåla därför ej samma omloppstid som
dessa utan att taga skada. Avverkade i rätt tid kunna de däremot skänka ett
värdefullt virkesutbyte, samtidigt som man utestänger möjligheten för dem att
i alltför stark grad reproducera sig. Som båda trädslagen äro starkt
ljusbehövande, kunna deras plantor nämligen ej utveckla sig under skärmet av
kringstående skog. Aspen har emellertid en märkvärdig förmåga att även långt efter
avverkningen bilda rotuppslag, om kringstående skog fälles. Avverkning av
— 282 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
