Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 3. Avverkning och skogsföryngring - a. Översikt av de viktigare avverknings- och föryngringsmetoderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
föryngras. Dessa huggningar kallas därför med ett gemensamt namn för
for-avverkningar. Avverkningen av de genom dessa huggningar genomarbetade
bestånd, som nått den utveckling, att deras föryngring bör inledas, kallas
huvudavverkning.
Rensnings- och beredningshuggningarne, vilka i det föregående räknats till
be-ståndsvårdshuggningar, intaga från skogsindelningssynpunkt en mellanställning och hava
i de för statsskogarnes indelning gällande föreskrifter räknats till s. k. extra
avverkningar. Att närmare fixera deras ställning, vore högeligen önskvärt, men möter stora
svårigheter. Uppstå inom bestånd, som äro underkastade föravverkningar, döda eller
döende träd icke i någon större utsträckning, kan deras tillgodogörande utan olägenhet
hänföras till någon av /öra7/uerkningsgi-up-pema, men drabbas dessa bestånd av en
oväntad kalamitet, så att stora mängder torrskog måste uttagas, kan detta rubba hela
beståndsutvecklingen, ja t. o. m. leda till att hela beståndet får i förtid föryngras.
Det är då berättigat, att hänföra rensningshuggningen till extra avverkning, ja i
sistnämnda fallet t. o. m. till huvudawerkning. Beredningshuggningen synes oss,
framförallt när det gäller uttagande av på äldre föryngringsytor kvarstående fröträd, böra
hänföras till huvudavverkning.
Själva huvudavverkningen stär i övrigt, såsom förut antytts, inom den
rationellt skötta skogen alltid i ett visst sammanhang med beståndets föryngring,
d. v. s. åstadkommande av återväxt eller befordrande av dennas ändamålsenliga
utveckling. Den företages därför på olika sätt, om man avser att skaffa
återväxt genom kultur, genom självsådd eller genom en kombinering av bådadera.
Med hänsyn härtill kan man särskilja olika avverknings- eller
föryngringsme-toder. De viktigaste av dessa äro:
1. Trakthuggning med kalavverkning, varvid avverkas samtliga träd
a hygget, vars ytvidd kan växla ansenligt. Återväxten anskaffas i regel genom
kultur, men kan, om hygget göres smalt och gränsar intill fröbar skog, även
erhållas genom självsådd från den sistnämnda.
2. Trakthuggning med fröträdsställning, varvid å hygget, som kan
göras av växlande storlek, kvarlämnas ett antal fröträd, avsedda att dels beså
marken dels lämna skydd åt denna och åt de späda plantorna. Hygget kan
även skogsodlas, i vilket fall sistnämnda uppgift träder i förgrunden. Vid denna
avverkningsmetod kunna olika skeden i huggningen särskiljas, nämligen:
a. Förhuggnitigen, varigenom ett förut ogallrat eller alltför tätt slutet
bestånd några år före den egentliga avverkningen utglesnas, så att de kvarstående
träden få vänja sig vid en friare ställning och ernå bättre förutsättningar för
en god frösättning. Förhuggningen är således närmast liktydig med vad vi
under beståndsvården kallat ljushuggning och är därför i regel överflödig i väl
genomgallrade eller ljushuggna bestånd.
b. Fröträdsställningen, d. v. s. avverkandet av de träd å hygget, vilka ej
skola kvarstå såsom fröträd.
c. Ffterhuggningen, varigenom fröträden med vissa tidsintervaller
småningom uttagas, samt
d. Sluthuggningen, varigenom de sista fröträden, sedan de fyllt sin
uppgift, borttagas.
— 284 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
