Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 3. Avverkning och skogsföryngring - c. De särskilda skogsbrukssätten - 2. Trakthuggning med fröträdsställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRAKTHUGGNING MED FRÖTRÄDSSTÄLLNING.
Sedan självsådden ägt rum och plantorna börjat utveckla sig, kunna
fröträden avlägsnas genom den s. k. efterhuggningen. Detta bör helst ske så
småningom med några års mellanrum och i den mån plantorna kunna undvara deras
skydd eller visa sig vara i behov av ökat ljustillträde, men kan, när det gäller
härdiga och ljusbehövande plantor t. ex. tall, även ske på en gång. Det
förstnämnda förfarandet torde vara det förståndigaste och även allmännast brukliga.
Sällan sker nämligen en fullständig besåning av marken under ett fröår, och
åtminstone en del av fröträden böra därför överhållas till ett kommande fröår för
att då möjligen fullständiga den förut skedda besäningen. Genom
fröträdsbe-ståndets delvisa överhållande motverkas i någon mån markens uttorkning,
varjämte man vinner en ökad tillväxt å de kvarstående träden. A andra sidan har
fröträdsbeståndets gradvisa utglesning sina nackdelar. Det fordrar stor
påpasslighet att icke plantorna komma att lida av för stark beskuggning, och vid de
återkommande huggningarne förstöras alltid en mängd plantor.
Efter fröträdens borttagande erfordras i de flesta fall hjälpkultur i större
eller mindre utsträckning. Sådan hjälpkultur utföres helst genom plantering med
kraftiga plantor. Härvid erbjudes ett lämpligt tillfälle att i beståndet införa en
merendels önskvärd inblandning av andra trädslag, vare sig detta må ske å kala
fläckar inom plantbeståndet eller å genom föregående utdikning för skogsbörd
vunna delar av hygget. Förefinnas smärre kärr- eller mosslaggar, vilka icke
kunna avdikas, bör man dock, där förhållandena det medgiva, genom
rabatt-eller kupplanteringar försöka uppdraga några för dylika ståndorter lämpade
trädslag.
De unga beståndens behandling under utvecklingstiden är i huvudsak
densamma, som skildrats under kapitlet om beståndsvård. Stor uppmärksamhet
riktas på beståndets första utveckling. Vid självsådden uppkomma nämligen
plantorna vanligen gruppvis mycket tätt, så att inom dessa grupper trängsel
inom få år uppstår, varigenom plantorna bliva gängliga och få nedsatt tillväxt.
A andra sidan utbildas å glesare fläckar plantor med stark grenbildning och
spärrväxt. Ofta finnas å hygget även rester av äldre plantuppslag, vilka
sålunda stått undertryckta under en följd av år och därför icke äro mycket att
bygga på för framtiden. Tidiga röjningar äro alltså av värde, och bör man
därvid framförallt avlägsna sådana mera försigkomna plantindivid, som visa anlag
för stark sidogrenbildning, så att de icke må utveckla sig till »vargar». Göras
dessa röjningar i tid och med omsorg, vilket kan ske med ganska ringa
ekonomisk uppoffring, kan beståndet stå ganska länge innan de egentliga
hjälpgall-ringarne behöva ingripa. Hjälpgallringarne må emellertid ingalunda försummas
eller uppskjutas alltför länge. Det är just försummelserna härutinnan som givit
de likåldriga beståndens fiender de bästa anfallspunkterna gentemot
ifrågavarande skogsbrukssätt. Får beståndet stå alltför länge ogallrat, blir nämligen
trängseln så stor, att utbildningen av såväl krona som rotsystem återhålles,
varjämte barken åtminstone hos vissa trädslag på grund av den starka
beskugg-ningen blir tunn och oförmögen att skänka det innanför liggande
kambium-lagret tillräckligt skydd. Träden bliva sålunda illa rustade att tillbakaslå angrepp
— 307 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
