Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 3. Avverkning och skogsföryngring - c. De särskilda skogsbrukssätten - 3. Traktblädning eller luckhuggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
avverkningen beräknas utan hänsyn till ytan, och man således kan uttaga
årsavverk-ningen varhelst det för året är mest lämpligt.1
Man strävar vid detta skogsbrukssätt att förebygga de olägenheter, som
kunna drabba äterväxterna å trakthuggningens stora föryngringsytor, och söker
att vinna detta mål genom att inleda föryngringen å smärre ytor, där återväxten
kan finna skydd av det kringstående moderbeståndet. Samtidigt vill man avlösa
trakthuggningens stela beståndsformer med en naturligare och mera omväxlande
beståndsgruppering, där de skilda åldersklasserna sä småningom övergå i varandra
och där de enskilda trädindividen kunna erhålla bättre utvecklingsbetingelser
än då de, såsom fallet är inom de fullt likåldriga bestånden, ständigt få kämpa
emot ungefär likstarka grannar.
De huvudavverkningar, som vid traktblädningen inläggas i det mogna
beståndet och vilka alltid avse återväxtens framkallande och betryggande, äro
luckhuggning, kanthuggning och sluthuggning. Den förstnämnda inleder
föryngringen på en mindre yta. Sedan återväxt där uppkommit och plantorna
fordra mera ljus, ingriper kanthuggningen, varigenom den ursprungliga luckan
utvidgas, sä att ny återväxt jämväl kan uppkomma i kanterna. Då de sålunda
från början spridda och sedermera alltjämt utvidgade föryngringsytorna börja
tangera varandra, avlägsnas de sista resterna av det gamla beståndet genom
sluthuggningen. När denna är genomförd, bör, om föryngringen skett normalt,
avverkningstrakten innehålla lika många åldersklasser som antalet fröår under
avverkningstiden. Dessa åldersklasser bilda då en terrassformigt sig höjande och
sänkande beståndsprofil, där höjderna bildas av de äldsta återväxterna och
dalarna av de yngsta. (Se fig. 106.) Sedan utjämnas småningom höjdskillnaderna,
i det att de yngre åldersklasserna inhämta de äldre allteftersom de sistnämndas
höjdtillväxt med åren avtager. Vid omloppstidens slut blir därför inom
föryng-ringstrakten krontaket tämligen jämnt och skillnaden mellan de olika
åldersklasserna framträder mest i trädens diameterförhållanden.
Såsom ovan nämnts inledes föryngringshuggningen vid traktblädningen med
upptagande av smärre luckor i beståndet. Härtill väljer man i första
rummet sädana platser, där genom en tillfällig utglesning av beståndet eller på grund
av förut gjorda ljushuggningar plantor redan börjat uppkomma. Skulle sådana
platser ej finnas, öppnas en lucka genom borttagande av större vidkroniga träd
eller där för tillfället begärliga virkessortiment förefinnas. Av fördel är att börja
luckhuggningen å avverkningstraktens högre belägna punkter såsom åsar och
kullar och därifrån låta avverkningen så småningom breda ut sig mot de lägre
trakterna. I övrigt söker man att även vid detta skogsbrukssätt föra
avverkningen med hänsyn till de rådande klimatiska förhållandena.
De första luckorna böra ej göras större än att plantor därstädes kunna
uppkomma genom självsådd från kringstående skog och att de sålunda uppkomna
plantorna erhålla jämnt den ljustillförsel, som behöves för deras normala
utveckling under den tid, som förflyter till dess huggningen kan återkomma till samma
ställe. Hyggets storlek måste avpassas såväl efter trädslagets större eller mindre
1 Se vidare under kapitlet om Wallmos rationella blädning sid. 328 i detta arbete.
— 312 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
