Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 3. Avverkning och skogsföryngring - c. De särskilda skogsbrukssätten - 4. Ren blädning eller plockhuggning - 5. Wallmo’s rationella blädning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
kan blädningen tillsvidare försvaras å mycket glest skogbeväxta, avlägset belägna
trakter eller inom försumpade områden, där för närvarande inga möjligheter
finnas att genom kultur eller markberedning få fram en tillfredsställande återväxt.
5. Wallmo’s »rationella; blädning.
Såsom en mellanform mellan traktblädningen och den rena blädningen står den
av överjägmästaren Uno Wallmo i hans år 1897 utkomna bok »Rationell
skogsavverkning» förordade.
\7id detta skogsbrukssätt genomgås hela skogen med regelbundet återkommande
huggningar, såsom vid vanlig blädning, och när tiden för beståndets föryngring
inträffar, upptagas föryngringsluckor, som behandlas på ungefär samma sätt som förut
under traktblädning skildrats. Är skogen liten, genomhugges den för varje år med
gallringar, ljushuggningar eller föryngringshuggningar, där skogens tillstånd påfordrar
den ena eller andra behandlingen, men är skogen stor, uppdelas den i lämpligt stora
block, som betraktas såsom en skog för sig, och varje sådant block uppdelas i 10
avdelningar, som i tur och ordning genomgås med huggningarne under ett år.
Huggningarne återkomma här vart io:e år till samma bestånd, varvid man söker uttaga
endast så mycket virke, som tillväxten varit under mellantiden. Före varje ny
genomhuggning omtaxeras avdelningen noga för att kontrollera, om tillväxten motsvarat förra
huggningen.
Vid denna blädningsforms utförande i något så när likåldriga bestånd uttages först
och främst alla fula, kvistiga, skadade, tillväxtsaknande träd, antingen beståndet är
ungt eller gammalt.
Vid första huggningen i det 20—30-åriga beståndet vill W. gå till väga mycket
försiktigt samt söka spara så stort antal stammar som möjligt för att sedermera kunna
utplocka så mycket mera så snart stammarne utvuxit så pass, att de lämna gagnvirke
i form av timmer, spånved, massaved o. s. v. Har beståndet från början uppkommit
glest, så att en mängd kvistiga och spärrväxta träd förekomma, vilka näppeligen
någonsin komma att lämna gott gagnvirke men väl stå och förtrycka eller tränga mera
välvuxna kamrater, måste man dock redan nu tillgripa en kraftigare huggning.
Då beståndet uppnått 50—60—70 år, vidtages ljushuggning. Äro träden av
tämligen jämn grovlek, och inga fula, kvistiga eller överskärmande träd finnas,
borttagas härvid endast de träd, som hava de svagaste kronorna, för att lämna plats åt
de vackraste träden.
I det 80—ioo-åriga beståndet, som ej förut genomblädats, vill W. i lika mån
bortbläda icke blott överskärmande träd, som utvuxit till god timmerdimension, utan
även en mängd undertryckta och kronsvaga stammar, enär dylika träd vid så pass
framskriden ålder hava svårt att även efter friställning kunna sätta någon tillnärmelsevis
god tillväxt och sålunda försvara eller förränta sin plats å marken. Men man blädar
i alla händelser ej starkare första gången än att beståndets slutenhet bibehålles, ty
många av dessa i beståndet förekommande träd, som se svaga ut, kunna efter
friställning möjligen utväxa till god timmerdimension. Sedan beståndet 2—3 gånger
genomblädats, inledes föryngringen genom luckhuggning på ungefär samma sätt som rid
traktblädningen skildrats. Även vid blädningsgallringen skulle således uppstå ett
våg-formigt sig höjande och sänkande krontak, där höjderna representera den äldsta
återväxten, dalarne den yngsta. Vid förestående föreskrifter rörande blädningsgallringens
utförande har W. utgått från likåldriga eller nästan likåldriga bestånd, enär det är
detta material, som för närvarande mest förekommer i våra skogar. Sedan den
olikåldriga beståndsformen en gång hunnit utbildas, föreslås i huvudsak samma principer,
d. v. s. i den unga gruppen »bortblädas» kvistiga och fula träd, som hindra de övriga,
— 328 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
