Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - B. Skottskogsskötsel - 1. Lågskogsskötsel - a. Lågskogsskötsel för vinnande av bränsle eller gagnvirkessortiment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
Om gagnvirkessortiment eftersträvas, är det av stor vikt, att det unga beståndet,
sedan det uppnått omkr. 2 meters höjd, blir föremål för uppkvistning, varvid starka
sidogrenar eller dubbla toppskott avlägsnas. Något längre fram verkställes gallring
efter samma principer som i ett ungt högskogsbestånd.
Tiden för det sålunda uppdragna beståndets skördande bestämmes dels efter den
tidpunkt, då huvudbeståndet uppnått användbara dimensioner, dels med hänsyn till de
efter den första avverkningen kvarlämnade stubbarnes skottutslagningsförmåga och
varaktighet. Stubbens förmåga att utslå skott är alltid större vid yngre år än vid äldre,
och dess varaktighet är i regel mindre än trädets levnadsålder, om det fått fortväxa
ostört. Hos de flesta trädslag, men framförallt hos sådana med lös ved, inställa sig
nämligen förr eller senare rötsvampar i stubben, och då kan denna fort nog mista
kraften att uppbära de av skotten utbildade stammarne. Faran härför är mindre, om
skotten utslå så lågt på stubben, att de kunna utbilda självständiga rötter. I stort sett
bör man ej utsträcka den första omloppstiden över 30 år för hårdare, för mjukare
och snabbväxande träd t. o. m. ej över 20—25 år.
Beståndets avverkning sker vanligen såsom trakthuggning, emedan skotten fordra
fritt ljustillträde för att kraftigt utveckla sig, men i norra orterna torde uttagandet av
årsavverkningen lämpligen kunna ske i form av luckhuggning, särskilt om läget är
exponerat.
Vid avverkningen måste noga tillses, att stubbarne icke onödigtvis skadas, så att
barken upprives eller stycken av stubbveden lösslitas. Härigenom försvagas
skolbildningen och röta infinner sig lättare i stubben, Till motverkande av sistnämnda fara
bör huggningsytan göras så jämn som möjligt och helst sluttande åt endera sidan, så
att regnvattnet lätt kan avrinna. Kan vatten samlas i ojämnheter på stubbytan, multnar
stubben vida fortare än om ytan kan hållas tämligen torr. Av samma anledningar
böra stubbarne å marker, som tidvis äro översvämmade, göras så höga, att vattnet ej
når över dem. Eljes är det av fördel att göra stubbarne låga, ty dels utslå skotten
lättare i själva rothalsen, där barken är tunnare, dels kunna de närmare jordytan
framkomna skotten få bättre tillfälle att framdeles utbilda egna rötter. För trädslag, vilka
företrädesvis utbilda skotten från adventivknoppar från rothalsen, såsom fallet är med
ek, al, ask, björk, lönn och hassel, är det av fördel att från stubben bortrensa ogräs,
mossa och jord till dess skotten utbildat sig, varefter jorden »kupas» omkring stubben.
Alm, avenbok och bok utslå vanligen skotten från övervallningssvulsten på stubbens
yta, varför det i fråga om dessa trädslag är särskilt viktigt att vid avverkningen barken
ej splittras.
Vid avverkningen användes helst en lätt och skarp yxa. Hava träden nått grövre
dimensioner, måste dock sågen tillgripas, men avjämnas alltid det uppkommande
»brottet» med yxan. Svagare stammar kapas bäst genom ett snett fört hugg av en
faskinkniv eller röjningskniv.
Den årstid, vid vilken huggningen lämpligast bör utföras, är vintern. Barken
sitter då fastare vid veden och lösslites ej så lätt. Stubben och rötterna innehålla
även vid denna årstid sitt maximum av reservnäringsämnen, varigenom skottbildningen
befrämjas. Huruvida avverkningen bör företagas på förvintern eller eftervintern, beror
till stor del på de klimatiska förhållandena å orten samt på växtplatsens beskaffenhet.
Utan tvivel vore det fördelaktigast, om den kunde företagas på eftervintern strax före
savströmningens början, emedan kambiumlagret i avskärningsytans närhet då mindre
utsättes för att taga skada av vinterkölden, men om snön är djup och ligger länge
kvar på våren, hindrar detta arbetets omsorgsfulla utförande, och man blir hänvisad
till förvintern, då snön ännu ej hunnit lägga sig till större djup. I dylika snörika
trakter skyddas även stubbarne under vintern av snötäcket, så att faran för
kambium-lagrets förstörande blir mindre. Är marken besvärad av vatten, väljer man en tid för
avverkningen, då isen bär utan att vara täckt av ett djupare snötäcke. Förutom större
— 336 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
