Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - B. Skottskogsskötsel - 1. Lågskogsskötsel - b. Lågskogsskötsel för vinnande av korgvidjor, tunnband m. fl. mindre sortiment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDELSKOGSSKÖTSEL.
liten del av de upptagna ämnena till jorden. Denna blir därför starkt utsugen, vilket
sker desto förr ju näringsfattigare den varit från början. Det är framförallt brist på
kali, kalk och fosforsyra, som först gör sig gällande. Dessa ämnen böra därför vid
behov tillsättas, och sker det enklast genom att på efterhösten, sedan vidjorna skördats
på fältet, utströ kainit och tomasslagg, som därefter noga nerhackas till ett par tums
djup. Man plägar beräkna ioo kilo kainit och ioo kilo tomasslagg pr hektar.
Sistnämnda ämne är även av värde därigenom att vidjornas kvalitet förbättras. På starkt
fuktig mark kan med fördel utströs kalk, gips, träaska, ja t. o. m. stenkolsaska. A
torr mark lämpar det sig väl att utströ löv, skogsmossa, barravfall el. d. mellan
plantraderna, emedan jorden därigenom hålles fuktig och ogräsväxten återhålles.
Avverkningen av vidjorna verkställes helst under den tid, då marken är frusen.
Härigenom skadas rötterna mindre, vilket är av särskild vikt då det gäller avverkning
av de ett—två-åriga skotten. Skola vidjorna användas oskalade, kan avverkningen ske
när som helst under vintern, då marken ej är snötäckt. Skola vidjorna åter skalas,
är det av fördel att uppskjuta avverkningen till vårvintern. Man slipper då förvara
dem en längre tid före skalningen, vilket kan vara förenat med olägenheter.
Såsom förut är omnämnt, bör man helst skörda de efter kulturen på våren
uppkommande vidjorna redan samma års höst. Man har då lättare för att hålla kulturen
fri från ogräs och plantorna rota sig bättre under påföljande år. Skörden blir under
första året föga riklig och en stor del av densamma torde i vanliga fall åtgå till
sticklingar för kulturens utvidgning.
Om jordmånen är kraftig, avverkas skotten både 2:a, 3:e och 4’.e året. 5:e året
böra däremot skotten få stå över, men beståndet gallras så att endast kraftiga,
rakvuxna exemplar, lämpliga till grövre tunnband eller korgstöd, kvarlämnas. Efter
dessas skördande får man på nytt ett kraftigt uppslag av finare vidjor.
Vid avverkningen avskäras vidjorna så nära marken som möjligt med en vass
skära eller sax, och bör alltid noga tillses, att skåret blir jämnt och glatt. L^tgöres
marken av styv lera eller eljest hård jord, böra skotten dock avskäras något över
jordytan, ty under sådana förhållanden kan det hända, att de under jordytan utslående
skotten ej förmå genombryta den hårda jordskorpan utan förkvävas.
Efter avverkningen sorteras vidjorna i olika kvaliteter och efter deras olika
lämplighet för det ena eller andra ändamålet samt hopbindas i buntar av omkring 60
centimeters diameter. Såsom obrukbara anses skott under 50 cm:s längd, samt sådana som
ha starka sidoskott, gallknölar eller vårtor på barken. De sortiment, som skola avyttras
oskalade, undanställas för torkning, under det att de som skola skalas uppläggas till
förvaring till dess de kunna ställas i vatten för att framkalla savströmningen, vilken
möjliggör skalandet.
För sistnämnda ändamål ställas vidjebuntarna till 8—10 cm:s djup på ett underlag
av grovt grus eller bräder i helst svagt rinnande vatten och understödjas för att stå
upprätt genom barriärer av läkten. I utlandet byggas särskilda dammar för detta
ändamål. Sådana inrättas t. o. m. inom hus, varvid om vintern vattnet uppvärmes, så
att skotten bringas att sava. Härigenom möjliggöres barkningen även under den kalla
årstiden, då arbetskrafter äro lättare tillgängliga, och man behöver ej heller forcera
arbetet såsom vanligen blir fallet, då skalningen endast kan ske på våren.
Kunna icke på ovannämnda sätt vidjorna med konst bringas att sava, torde det
vara nödvändigt att verkställa avverkningen av skalvidjorna på våren under savtiden,
ehuru detta alltid medför ett försvagande av de kvarstående stamdelarnes
skottbildnings-förmåga.
Skalningen tillgår på det sätt, att vidjorna av en arbetare hastigt dragas genom
en på en träbock fastskruvad klämma, eller en liten handklämma, varefter vidjan kastas
bakåt, där den upptages av en annan arbetare, som fullständigt avlägsnar den lossade
barken. Denna bör efter hand tillvaratagas och torkas, emedan den har ganska stort
värde såsom strö -under kreatur, varefter den lämnar ett utmärkt gödslingsämne.
— 345 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
