Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - C. Medelskogsskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
som uppslå från de avverkade trädens stubbar. Överståndarne återigen avverkas
antingen samtidigt eller i olika omgångar. Medelskogen karakteriseras således
av ett överbestånd, under vilket ett underbestånd i en till flera åldersklasser
förefinnes. Härigenom kan på samma ytenhet produceras såväl tämligen grovt
gagnvirke som en massa småsortiment, och för återväxten sörja träden själva
genom sin rotskottbildning, delvis även genom självsådd.
Huruvida vid medelskogsbruket tyngdpunkten bör läggas i överbeståndet
eller i underbeståndet får bero av avsättningsförhållandena, ståndortens
beskaffenhet, trädslaget o. s. v. I förstnämnda fallet lägges vikten på produktion av
grövre gagnvirke, och underbeståndet får då huvudsakligen tjäna såsom
markskydd, på samma gång som det lämnar ett visst utbyte av småvirke Denna
form närmar sig således högskogsskötseln och lämpar sig bäst för trädslag,
som lämna värdefullt gagnvirke, samt för de bättre ståndorterna, där å ena
sidan överständarnes ljustillväxt kan bäst utnyttjas och å andra sidan
underbeståndet kan fortväxa vid tämligen stark beskuggning. Under sådana
förhållanden kan överbeståndet få en lång omloppstid, 80—100 är, under det att
un-derbeständet kan förnyas vart 20:e—25:e år. A orter, där småvirke röner stark
efterfrågan, vidare när det gäller trädslag, som växa snabbt men ej lämna
särskilt värdefulla grövre sortiment, samt slutligen å ståndorter av medelmåttig
beskaffenhet, där torde det i allmänhet vara av fördel att lägga huvudvikten
vid underbeståndet och endast överhålla de vackraste träden såsom överbestånd
under någon längre tid.
Medelskogsbruket i sin typiska form kan endast finna användning för
lövträd med stark skottbildningsförmåga samt å de bättre växtplatserna. För att
komma fullt till sin rätt fordrar det även en blandning av ljusbehövande
och skuggfördragande trädslag, där de förstnämnda kunna bilda överbeståndet,
de sistnämnda huvudsakligen underbeståndet.
I vårt land torde medelskogsbruket därför kunna förordas endast i de
sydligare landskapen med dess gynnsammare växtlighetsförhållanden och rikare
lövträdsflora. Såsom exempel på blandningskombinationer kunna angivas: björk
med al; ask med al; lönn, (lind) ask och alm; ek med avenbok, hassel, hägg
m. fl. Boken lämpar sig ej för medelskogen, då den hos oss ej annat än
undantagsvis utvecklar stubbskott.
Den allmänna gången vid medelskogsskötseln är i stora drag följande:
Därest icke genom självsådd tillräckligt antal plantor skulle hava uppkommit för
att bilda det första beståndet, uppdrages detta genom plantering av vare sig sticklingar
eller plantor såsom under kapitlet lågskogsskötsel närmare angivits, och utväljas med
omsorg de för ståndorten lämpligaste trädslagen. Sedan beståndet under erforderlig
vård uppnått 20—30 års ålder, avverkas samtliga de träd, som ej skola överhållas.
Om beståndet utgöres av blandade trädslag, lämnas företrädesvis de ljusbehövande
arterna till överståndare. Efter ytterligare 20—30 år, då överståndarne således äro
resp. 40—60 år, kunna de antingen samt och synnerligen avverkas jämte de delar av
det nya underbeståndet, som ej i sin ordning skall överhållas till ett nytt överbestånd,
eller också kan endast en del av de första överståndarne avverkas och resten lämnas
kvar jämte ett antal träd från det nu 20—30-åriga underbeståndet. I förstnämnda fallet
får man en tvååldrig beståndsform, i sistnämnda fallet en treåldrig, i det att, då av-
— 350 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
