Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - V. Skyddsskogsskötsel - d. Skogseldarne och åtgärderna till deras bekämpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmän del.
elden övergå i moss br and, vilken, beroende av mossens torrhetsgrad och
torv-lagrets mäktighet, kan gå på djupet och där hålla sig länga tider, utgörande ett
ständigt hot för närliggande trakter. Dylik mossbrand kan under torra somrar
vara utomordentligt svår att släcka.
Även en löpeld är emellertid en allvarsam sak, emedan den lätt kan övergå
till toppeld. Anträffar nämligen elden på sin väg unga barrskogsbestånd eller
områden, där ris och vindfällen kvarligga på marken, så att elden kan klättra
upp i trädens kronor, antager den snart den våldsammaste karaktär. Ju tätare
beståndet är, dess säkrare hemfaller det åt förödelsen. Särskilt de kådrika
barrträden ge utmärkt näring ät elden, och något hopp om ett sådant bestånds
räddning finnes icke. Lövträden äro mindre lätt antändliga, och en uppkommen
löpeld övergår sällan till toppeld i lövträdsbestånd, men om elden en gång fått
fart i barrträdsbestånd och vältrar sig emot lövträdsbestånd, antändas även dessa,
i det att löven av hettan torka på de närmast stående träden, som i sin ordning
antändas. Lövträdens stammar och grövre grenar bli dock sällan förtärda. Äro
lövträdsbestånden av större omfattning, mattas elden så småningom och kan till
sist övergå till löpeld eller i bästa fall alldeles slockna I glesa bestånd når
toppelden givetvis ej samma häftighet som i täta, men blir dock alltid tillräcklig
för att döda träden, om än dessas stammar kunna undgå att förkolas. En
toppeld, som riktigt kommit i gång, kan knappast släckas av människohand och kan
rasa i veckotal, till dess den möter vattendrag eller sumpmarker eller starka regn
inträffa. Själva skogsmarken blir vanligen efter en sådan stark skogseld för
långa tider improduktiv. Alla humusbildningar förtäras och den översta
mineraljorden blir utglödgad och försintad, så att en ofruktbar lavhed träder i den
gamla skogens ställe. Exempel härpå ser man flerstädes i norra delarne av
landet.
Till belysande av den omfattning, skogseldarne under senare tider haft i
vårt land, må här anföras några siffror:
Enligt Domänstyrelsens årsberättelser härjades de allmänna skogarne i
riket av skogseldar å följande arealer under femårsperioderna:
1876—80.......45,918 hektar med maximum 1S7S å 26,920 har
1881—85.......16,346 > » » 1883 å 7,256 »
1886—90.......21,134 » » » 1888 å 11,650 >
1891—95.......I4r448 » » » 1891 å 7,047 »
1896—1900.....3,619 » » » 1899 å 1,634 »
1901 —1905..........I7,9I9 » » » 1901 å 10,475
1906—1910...... 1,431 » » » I910 å 613 »
år 1911 850 »
I förestående siffror ingå inga i enskild ägo varande skogsarealer. Med all
sannolikhet äro dessa betydligt större än vad ovan angivits för de allmänna
skogarne. En föreställning härom kan man få av den utredning, som på anmodan
av Gävleborgs läns Hushållningssällskap förebragtes av en särskild
skogseldskommitté i anledning av de 1888 inom nämnda län allmänt uppträdande
skogseldarne.
- 388 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
