Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tall.
sidorötter utbildas. Det sistnämnda förhållandet äger t. ex. rum såväl å södra
Sveriges flygsandsfält som å de norrländska magra sandmoarne. Ofta uppstår
därvid en sekundär utbildning av sidorötter, sä att rotsystemet utbreder sig i
skilda höjdplan (fig. 157). A grytig eller starkt stenbunden mark äga rötterna
stor förmåga att anpassa sig efter utrymmet, slingra sig omkring stenarne, borra
sig ned i de med lösare jord fyllda skrevorna eller sprickorna i berghällen och
treva sig sålunda fram till de ställen, där näring och fuktighet stå till
buds-Pä styv lerjord, som bjuder hinder i vägen för rötternas nedträngande, blir
pålroten vanligen kort men sidorötterna bliva kraftiga och föga utlöpande åt
sidorna.
Hos gamla träd med någorlunda fri ställning kan rotveden uppgå till 20 «/0
av stam- och grenveden. Rotveden är till en början av lösare beskaffenhet än
stamveden, men vid hög ålder och framförallt efter trädets avverkning kan i
roten utbildas »törved», som är både tyngre och fastare än stamveden.
Under normala förhållanden utbildar tallen en rak
stam med regelbundet anordnade kvistvarv. I
ungdomsåren äro grenarne uppåtriktade och kronan mer
eller mindre utpräglat pyramidformig, spetsigare hos
den nordiska än hos den sydsvenska talltypen. I äldre
år utveckla sig vissa grenar kraftigare än andra, sä att
regelbundenheten i grenanordningen försvinner och
grenarne bliva mera horisontalt utbredda, ofta t. o. m.
något hängande. Sedan den egentliga höjdtillväxten
upphört, avtrubbas kronan mer och mer och blir
slutligen hos den sydsvenska talltypen välvd eller t. o. m.
skärmlikt utplattad, under det att den nordiska
talltypen mycket länge bibehåller en spetsig form.
Emellertid växlar trädslagets växtform rätt ansenligt på grund
av dels rent individuella egenskaper, möjligen nedärvda, dels ståndortens
beskaffenhet och mångahanda yttre inflytelser. Den nordiska tallformen har såsom
förut framhållits i regel en bättre växtform än den sydsvenska och
mellaneuropeiska. Särskilt den sistnämnda har, där den hos oss införts, visat en mycket
dålig växtform med ofta krokiga eller skruvlikt snodda stammar och vitt
utgående grova grenar (tyska tallar, se fig. 21).
Ett av ständortsförhållandena framkallat flackt rotsystem åtföljes ofta av ett
mer eller mindre deformerat växtsätt även hos stammen och detta vare sig rotens
nedträngande på djupet hindras av berggrund eller högt stående grundvatten
eller rotsystemet av andra anledningar tvingas att huvudsakligen utbreda sig i
ytan. Exempel härpå finner man i de kortxuxna och vresiga »bergtallarne» å
våra hällmarker och berg (se fig. 139), i de förkrympta martallarne å våra
mossar och i de morotformiga vidkroniga tallarne ä våra flygsandsfält. Dock får
detta icke betraktas såsom alltid gällande regel, ty i skyddade lägen och
någorlunda slutna bestånd kan tallen även med ett flackt rotsystem förena en vacker
stamform. En alltför drivande jordmån förvanskar däremot i de flesta fall
stamformen, som där lätt blir »vargliknande» med grova, lågt ansatta grenar.
155. Gaffelformigt grenade
mykorhizor I en ung tallrot.
8 ggr förstorade.
Efter O. Kirchner.
— 413 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
