Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tall.
sällan att ved fibrerna vrida sig spiralformigt kring trädets axel, varigenom
klyvbarheten i hög grad minskas. Märgen finner man ofta förskjuten åt endera
sidan, så att den ej bildar stamdiameterns medelpunkt. Kärnbildningen börjar
vanligen vid 30—40 års ålder. Enligt Lovén är den ej bunden vid de
särskilda årsringarne utan försiggår oberoende av dessa. Fri ställning, ökad
luft-och ljustillgång samt mineraliskt kraftig jordmån angivas av denna författare
befordra kärnbildningen. Hos kraftiga timmerträd i Värmland upptager kärnan
vid 6 meters höjd av stammen omkring 70—75 »/„ av trädets diameter. Enligt
av Ortenblap uppgivna siffror för splintringens bredd vid 6,s m. höjd hos
tallen i Norrland skulle kärnveden där upptaga i % av stamradien:
Vid en trädålder av 51—100 år omkr. 46 %
» » » » 101 —150 > > 62 %
» » > 5. 151—200 » » 72 %
Kärnvedens kådhalt är större än splintvedens, nämligen av extraktet cirka
15 °/0 mot i splinten 4 »/„.
Vid tilltagande ålder visar virket benägenhet att bilda kärnsprickor, vars
uppkomst kan förklaras dels genom inverkan av vindarne, som böja trädet så
att sammanhanget mellan ett par närliggande årsringar upphäves, dels genom
den spänning, som uppstår inom vedkroppen genom olika torrhetsgrad hos de
inre och yttre vedlagren. Sannolikt är väl, att även hastiga temperaturväxlingar
kunna förorsaka dylika tvärgående kärnsprickor. De på längden löpande
frostsprickor i ytveden, som ofta iakttagas hos lövträd, äro sällsynta hos tallen.
Virkets specifika vikt i lufttorrt tillstånd växlar mellan o,36 och o,74. Den är störst
vid trädets rot och avtager uppåt stammen, såsom det vill synas tämligen likformigt.1
Den yttre kärnveden är i regel tyngre än splinten, denna tyngre än den innersta
kärnveden.2 Vedens krympning är större i stammens nedre del än i dess övre, emedan
fuktigheten nedtill är större. I övrigt är krympningen större i tangentens än i radiens
riktning, minst i längdriktningen. Fastheten är proportionell med specifika vikten.
Enl. Prof. Wijkander’s undersökningar är både specifika vikten och hållfastheten 10—
14 % mindre hos virke från Norrland än från övriga Sverige. Norrlandsvirket är
däremot böjligare. Virket från Norrlands kuster uppgives av samme vetenskapsman vara
i alla avseenden sämre än sådant från längre inåt belägna trakter med större höjd
över havet. Virke från träd, som uppvuxit i slutna bestånd, har större specifik vikt
än från träd, som uppvuxit i friare ställning. Jämföras fasthetsegenskaper hos virke
från slutna och glesa bestånd, visa Wijkander’s undersökningar att skillnaden är föga
framträdande, om marken varit torr, men om växtplatsen är fuktig, så är fastheten
sämre i virket från det slutna än från det glesa beståndet.
Tallvirkets absoluta vikt pr kbm. håller sig hos rått virke mellan 700 och 825 kilo,
hos lufttorrt virke mellan 517 och 541 kilo.
Tallen kan nå en ganska hög ålder. I vårt land anträffas dock sällan träd
över 500 år gamla, och t. o. m. 300 år gamla träd börja bli sällsynta. Dylika
gamla träd kunna nå ansenliga dimensioner.
1 A. Wijkander, Untersuchung der Festigkeits-eigenschaften schwedischer Holzarten. Göteborg
1897.
2 Holmerz och Örtenblad uppgiva dock, att i Norrbotten kärnveden i regel är tyngre än
splinten.
— 425 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
