Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tall.
kroppar förekomma på plantor eller grenar i unga bestånd, böra de angripna
delarne så noggrant som möjligt avskäras och uppbrännas eller nedgrävas i
jorden.
Kräftartade sår å stamdelarne framkallas dessutom av flera andra svamparter,
nämligen Dasyschyfa calycina och fuscosangvinea, Crutnenula pinie o la, Lachnella
chrysophtalma m. fl.1 Sannolikt äro dessa svampar, vilka först i senare tid blivit
mera uppmärksammade, av ej ringa betydelse, särskilt i Norrland, där man ofta kan
iakttaga dem å plantor, som växa å ogynnsam ståndort eller förut angripits av
snytbaggar, samt å ungträd, vars bark blivit av en eller annan anledning genombruten, så
att svampen fått tillfälle att innästla
sig. (Fig. 162.)
I vetenskapligt hänseende
närstående dessa är svampen Cenangium
abietis, som framkallar grenspetsarnas
bortdöende å såväl yngre som äldre
tallar. Den har iakttagits epidemiskt
på skilda orter i vårt land och kan då
vålla att tallskogen får ett synnerligen
sjukligt utseende på grund av de röda
skottspetsarne. Emellertid synes
skadegörelsen vara av övergående natur, om
än under ogynnsamma
ståndortsförhållanden trädens tillväxt kan bliva starkt
nedsatt och enstaka svagare individ
duka under.
Slutligen må såsom särdeles
skadlig för de unga tallkulturerna
omnämnas honungsskivlingen
(Ar-millaria mellen), vars mycelium
utvecklar sig i rötterna och framkallar
en stark och för svampangreppet
karaktäristisk hartsanhopning i
rothalsen, varigenom saftströmningen i
det unga trädet hämmas, så att det dör
(fig. 163). Vanligen ser man
svampangreppet stråla ut från gamla på
kulturfältet befintliga stubbar av ek, bok eller björk, invid vilka även svampens
lätt igenkännliga »hattar» bryta fram. Att hämma skadegörelsens utbredning är
synnerligen svårt, då svampens rhizomorfasträngar synas kunna fortväxa i
jorden rätt långa sträckor och då de anträffa en rot borra sig in i denna.
Upptagande av isoleringsdiken runt omkring angreppshärdarne är det enda hittills
kända medlet mot svampskadan.
På liknande sätt skadar och utbreder sig rotfördärvaren (Polyporus
radi-ciperda), vars fruktkroppar endast undantagsvis bryta fram ovan jord (fig. 164).
1 Se T. Lagerberg, Studier över den norrländska tallens sjukdomar, särskilt med hänsyn till
dess föryngring, Skogsvårdsf:s tidskr. fackuppl. 1912, sid. 291.
— 429 —
Ur Skogsinst:s saml. G. Grönberg foto,
160. Blåsrost (Cronartium asclepiadeiim) å ung
tallstam. Omkr. r/2 av nat. storlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
