Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
specielt, del.
och näringsfattiga jordmåner med starkt utpräglat blekjordslager, det är av
synnerlig vikt att de ytliga humuslagren — även om de bestå av råhumus — noga
tillvaratagas och väl blandas med mineraljorden, ävensom att såddrutorna
upptagas i skydd bakom förefintliga stenar, stubbar, vindfällen el. d., så att något
skydd beredes den lilla groddplantan mot alltför stark solbestrålning och, i norra
delarne av landet särskilt, mot snötryck. Tallfröet bör dessutom utsås väl spritt
i säddrutorna, så att tidig trängsel undvikes. Plantorna undgå då lättare att
angripas av schiitte.
Beträffande lämpliga avståndet mellan såddrutorna bör det avpassas efter
ståndortsförhållandena. Någon pä planmässiga försök grundad erfarenhet
härutinnan frän vårt eget land ha vi icke, men det vill dock synas, som om ett
kvadratförband av i,4 meter, eller ett rektangelförband av i,3X l,3 skulle vara det för de
flesta marker i södra och mellersta Sverige lämpliga. A marker, där tallen har
stark benägenhet att tidigt utbilda giova grenar, kan det möjligen inknappas
något, liksom också å de sterila markerna, där man dels snarast möjligt önskar
ett slutet bestånd dels kan vänta att sådden lämnar mindre gott resultat. I
Norrland, där tallen icke har samma benägenhet som söderut att bilda grova
grenar och där hon i ungdomen tyckes behöva allt det ljus hon kan få, kan ett
kvadratförband av l,5—2 m. utan tvivel lämna tillfredsställande resultat, och ett
dylikt förband är där även betingat av svårigheten att erhålla tillräckligt med
frö och av nödvändigheten att inskränka arbetsåtgången vid kulturerna till det
minsta möjliga.
Fröätgången vid rutsädderna bör hållas vid omkring i kilo för de ovan
angivna tätare förbanden och o,g kilo för de glesare, allt under förutsättning av
gott frö. Vid radsådder måste dubbla kvantiteten beräknas, och vid bredsädder
enligt erfarenheterna från Finland 3—4 kilo pr hektar, vid god markberedning
möjligen något mindre. Tack vare det dyrare fröet bli tallfrösådderna mera
kostsamma än sådder av blandat tall- och granfrö. A de karga tallmarkerna,
där gran ej kan beräknas gå till, torde en inblandning av bergtallfrö kunna
förordas, både för att något nedbringa frökostnaden och för att tidigt
åvägabringa markskydd, möjligen även kvävetillförsel. Bredsådder av tallfrö hava
icke hos oss utförts i någon större utsträckning, och torde ej heller vara att
förorda i andra fall än de vi under kapitlet bredsådd (sid. 131) anfört.
Kostnaderna för tallkulturer genom frösådd äro alldeles beroende av
sådd-metod, markbeskaffenhet, arbetspris m. m., och det torde vara svårt att komma
med några allmängiltiga uppgifter. Ar risröjning eller bränning av kulturfältet
nödvändig, går denna vanligen till omkring 10 kr. pr har. Enbart ljungbränning
kan dock ske för betydligt billigare pris. Upptagande av såddrutorna — omkr.
5.000 pr har — går vanligen till 10—12 kr., såvida icke marken är synnerligen
lättarbetad, dä det kan göras billigare. Upptagande av såddbälten med finska
svedjeplogen gàr enl. W. Dybeck till omkr. 3 kr. pr har, om marken är
någorlunda ländig, vartill komma kostnaderna för själva sådden samt fröet. Under
ordinära förhållanden går en rutsådd med tallfrö till 25—30 kr. pr hektar, vid
höga fröpris till åtskilligt mera.
— 440 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
