Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell DEL
omkring 9—10 kr. pr 1,000 och i fråga om spettplantering omkr. 6—6,50 kr. pr
1,000. (Se sid. 206 o. f.)
Större omskolade plantor komma företrädesvis till användning då det gäller
hjälpkultur samt å ogynnsamma ståndorter, helst sådana som äro besvärade av
stark gräsväxt. De tvååriga plantorna kunna, där det är av särskild vikt att
använda en säker om än dyr planteringsmetod, utsättas med klimp, men
vanligtvis användes för dessa liksom för de treåriga plantering i öppna gropar, vilket
är den enda metod, som kan skänka det starka rotsystemet tillräckligt utrymme.
Användande av 3-åriga omskolade plantor torde endast kunna förordas, då det
gäller näringskraftig, men av gräsväxt starkt besvärad jord. A sämre jordmån
reda sig dylika plantor vanligen sämre än de 2-åriga, och dä utsättandet av de
stora plantorna medför ökade kostnader, bör det ej tillgripas i onödan.
Kostnaden för plantering av omskolade tallplantor i öppna gropar håller sig
merendels omkring 10—11 kr. pr 1,000, men en klimpplantering går vanligen till 15—
18 kr. pr 1,000.
Beträffande plantavståndets inflytande pä beståndets framtida utveckling
hänvisas till förut meddelade översikt av de sachsiska försöksytorna (sid. 190).
Prof. SCHWAPPACH1 har efter jämförelse mellan en mängd kulturförsöksytor i
Preussen kommit till den slutsats, att på bättre mark 6,000—7,000, pä sämre
mark 9,000—10,000 plantor pr har lämna det mest tillfredsställande resultatet.
Olämpligt har han funnit att använda kvadratförband över i,5 m., emedan dä
stark grenbildning lätt inställer sig, liksom att begagna rektangelförband med
tätt stående plantor i raden och större avstånd mellan raderna, emedan kronan
blir oregelmässig och stamformen därav lidande. Att sätta flera plantor nära
varandra, har han även funnit menligt.
För våra förhållanden torde å de ordinära markerna ett avstånd av i,3Xi,3
vara lämpligt. Vid användning i Norrland av plantor av den nordiska tallen
torde avståndet kunna ökas till i,5X1,5, möjligen i,7Xi,7 men ej gärna
därutöver, då en stor avgång av plantor nog kan förväntas och hjälpkulturer där
måste i möjligaste mån inskränkas.
A de sämsta markboniteterna bör övervägas, om ej insådd av perennerande
lupiner eller andra baljväxter mellan plantorna kan ske för att förbättra marken. På
Tysklands sandhedar, som i mycket likna våra tallmoar, har dylik insådd ofta lämnat
goda resultat.
Sådana hava där även vunnits genom fläckvis nedgrävning i sanden av råhumus,
enligt vad man av vid skogsutställningen i Allenstein 1910 framvisade provytor kunde
konstatera. Humusgödningen har skett dels vid tallbeståndens grundande genom kultur,
dels för att höja tillväxten hos mera försigkomna men tynande ungbestånd. Vid
kulturen har följande förfaringssätt använts:2 På hösten upptagas planthålen 30—35 cm.
i kvadrat och till ett djup av 40 cm. I dessa hål nedläggas 10 liter råhumus, som
omblandas med sanden. Ovanpå denna blandning lägges ett 10 cm. tjockt lager sand.
På våren utsättas i varje sådan ruta 4 st. i-åriga tallplantor. Vid humusgödning i de
mera försigkomna bestånden hava mellan plantraderna upptagits liknande hål, som fyllts
med råhumus. Omkr. 40 kbm. sådan råhumus har åtgått pr hektar. Resultatet har visat
1 Die Kiefer, sid. 125 o. f.
2 Se Prof. Albert, Zeitschr. f. Först- und Jagdw. 1905 sid. 147.
- 448 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
