Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 2. Gran (Picea abies syn. P. excelsa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gran.
virkesproduktionen och dess kvalitet. De undersökningar, som i sädant
hänseende inletts av D:r N. SylvÉN,1 hava givit beaktansvärda uppslag, vars
praktiska värde det dock är framtiden förbehållet att fastslå.
Bland de förgreningstyper, där huvudgrenarne eller grenarne av första ordningen
äro normalt inriktade men där grenarne av andra eller högre ordningar framvisa en
särskild karaktär, kunna enl. Sylvén särskiljas: 1:0) den rena kamtypen (fig. 188), hos
vilken grenarne av andra eller högre ordningar äro långa, fina och hängande samt sparsamt
förgrenade; 2:0) den oregelbundna kamtypen, vilken står den förra nära, men har
något kortare samt rikare och mera oregelbundet sidogrenade kamgrenar; 3:0)
bandtypen, vars huvudgrenar äro tämligen
tätt och kort sidogrenade med mer eller
mindre horisontellt utgående smågrenar;
4:0) plantypen, vars huvudgrenar äro
tämligen groft och oregelbundet
sidogrenade med i horisontalplanet ganska
vitt utbredda sidogrenar; samt 5:0)
borsttypen, vars huvudgrenar hava täta och
korta sidogrenar, så att hela grenen får
utseende av en större dammborste.
Av dessa typer anser D:r Sylvén
kamtypen vara den från praktisk
synpunkt värdefullaste, emedan den synes
vara de andra överlägsen med hänsyn
till såväl friskhet som tillväxtförmåga.
Bland granformer med reducerat
grental må här omnämnas ormgranen, utmärkt
för ytterst sparsamt förgrenade, »ormlika»
grenar (fig. 189), samt slokgranen,
kännetecknad genom långa, vanligen
ogrenade, hängande grenar av andra
ordningen. En alldeles ogrenad typ har
även i enstaka, sällsynta ex. anträffats.
I motsats till dessa grenfattiga typer
finnas andra med synnerligen riklig
förgrening. Hit hör t. ex. klotgranen, hos
vilken hela kronan liknar en stor
»häx-kvast», bords- eller paraply gran en (fig.
191) med kort stam och
paraply-formigt utbildad krona utan egentlig topp, samt pelargranen (fig. 192) med korta
längs stammen hopgyttrade grenar, som giva trädet ett pelarformigt utseende.
Tänker man på de inom större områden av vårt land härskande
grantyperna, torde det vara obestridligt, att man kan särskilja en nordsvensk och en
sydsvensk typ. Den förstnämnda (fig. 193 och 9) kännetecknas genom
tjockare, ljusgrå, starkt avflarnande bark samt kortare, ofta längs stammen
nedhängande grenar, så att toppen hos det äldre trädet ter sig lång och spjutliknande.
Den sydsvenska typen (fig. 194 och 216) har något tunnare och slätare, i
ungdomen mera brunaktig bark samt grövre och barrikare, från stammen vinkelrätt
eller snett nedåt utgående grenar. Huruvida dessa båda typer, mellan vilka talrika
1 N. SYLVÉN, Studier över granens formrikedom, särskilt dess förgreningstyper och deras skogliga
värde, Skogsvårdsf:s tidskr. 1909, samt Om de svenska skogsträdens raser, Populär naturvetenskaplig
revy, 1911 sid. 203 o. f.
E. Wadstein foto.
190. Klotgran från Vada s:n, Uppland.
— 475 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
