Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 2. Gran (Picea abies syn. P. excelsa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gran.
gro och utbilda en utvecklingsbar planta samt dennas stora förmåga att
fördraga beskuggning och att åtminstone å de någorlunda goda växtplatserna
snabbt reagera för varje förbättring i sin ställning, gör att granen ofta är den
första på platsen vid de äldre biandbeståndens föryngring, och denna plats vet
hon också sedermera att hävda, även om ståndortsförhållandena för henne ej
skulle vara de bästa. Jämsides med henne uppdragna andra trädslag tränger
hon i regel hårt, såvida de icke genom snabbare växt i ungdomsåren kunna få
ett försprång, som granen sedan ej förmår inhämta. Har granen en gång nått
herraväldet, hindrar hon genom sin starka beskuggning och genom sitt i
markytan rikt förgrenade rotsystem, som håller jorden sammanfiltad och »sluten»,
andra trädslag att få fäste inom det sålunda behärskade området. Norrut håller
granen pä att sakta men säkert erövra marken från tallen, söderut sker
detsamma med eken och boken. Endast genom eld och yxa kan hon i
blandskogen hållas inom tillbörliga gränser.
Granens blomning inträffar vanligen en eller annan vecka före tallens, således i
södra delarne av landet i början av maj, i mellersta delarne kring mitten av juni
och i norra delarne mot slutet av juni månad, dock med växlingar beroende av
väderlek och lokala ståndortsförhållanden. 9bl°mmorna uppträda vid tidigare ålder än
c^blommorna, framförallt kan detta iakttagas å torra och soliga lägen, där stundom
blott halvmeterhöga plantor kunna bära $bl., av vilka dock endast förkrympta kottar
utvecklas. En mera normal blombildning inträffar först sedan ungträden nått omkr.
2 meters höjd och då blott sparsamt. Rikligare blombildning, resulterande i fullt
utvecklingsbara kottar, sker vida senare, och bestämmes tidpunkten härför mest av
trädets mer eller mindre fria ställning, ^blommorna äro vanligen samlade mot
trädets topp, under det ^blommorna äro spridda över hela kronan.
Kottarne, som nå sin mognad samma år blomningen sker, äro i regel
hängande men kunna i norra delarne av landet vara mer eller mindre snett
utstående från fästet, då vanligen beroende av ofullständig utveckling och därav
betingad mindre vikt. En egendomlig variationstyp i kottbildningen har
iakttagits i Uppland, och man finner hos densamma ändskottens barr småningom
övergå i kottfjäll (var. acrocona). De nära fullbildade kottarne äro antingen
rödaktiga eller grönaktiga, det senare mera sällan. Kottfjällens form är även
varierande, och flera kottyper hava särskilts, vilka dock äro av föga praktiskt
intresse, ehuru de givit anledning till särskiljande av flera variationstyper (fig.
201). De fullmogna kottarnes storlek är likaledes växlande dels pä grund av
ärftliga anlag, dels på grund av ståndortens och årsväderlekens mer eller
mindre gynnsamma inflytande under utvecklingstiden.
I Norrland håller sig enl. HoLMERZ och ÖRTENBLAD längden mellan 5—12
cm., och storleken angives i allmänhet avtaga med växtplatsens ökade absoluta
höjd och tilltagande breddgrad. I södra delarne av landet är kotten ofta vida
större, intill 16 cm. i längd. Vanliga längden torde vara 10—11 cm. En
hektoliter kottar kan innehålla från 800—2,000 stycken.
Granens frömognad torde hos oss infalla i slutet av oktober eller början
av november, tidigare eller senare allt efter ståndortens läge samt årsväderleken.
Om hösten är torr, börjar fröet stundom utfalla redan i november månad, men
— 485 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
