Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 2. Gran (Picea abies syn. P. excelsa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gran.
medeltal: år 1907 0,60 kg., år 1909 o,30 kg., år 1910 o,4g kg., år 1911 o,39 kg.
och år 1912 0,65 kg.1 Sistnämnda år var utbytet i Hallands läns klänganstalt
o,92 kg. Givet är, att en stark rensning av fröet i avsevärd grad sänker det
kvantitativa utbytet pr hektoliter. Fröets avvingande, rensning och förvaring
sker i övrigt på samma sätt som beträffande tallfrö redan beskrivits. I likhet
med tallfröet kan granfröet, om det förvaras på ändamålsenligt sätt, bibehålla
groningsförmågan tämligen oförminskad i 2—3 år, varefter den snabbt sjunker.
I handeln betingar inhemskt granfrö efter ett gott fröår vanligen i,so—2 kr.
pr kilo. Om fröåren uteblivit några år, stiger priset ej sällan till 3,so à 4 kr.?
stundom till ännu mera. Utländskt granfrö är vid införseln till vårt land belagt
med en tull av i,5o kr. pr kilo.
För uppdragande av granskog genom kultur har frösådd direkt ä
kulturfältet ej samma förutsättningar att lyckas, som då det gäller uppdragande av
tallskog. På grund av sitt ytliga rotsystem och sin under de första åren
jämförelsevis långsamma växt är granplantan mera än tallplantan utsatt för att lida
av torka och uppfrysning, varför granfrösådder ej sällan misslyckas å torra och
exponerade lägen eller å mark, som har även den minsta benägenhet att bilda
pipkrake. Granfrösådden bör därför användas med urskiljning och endast å
godartade marker, där något skydd mot soltorkan finnes vare sig i form av
kvarlämnade en- och marbuskar eller av ett överbeständ. Det saknas emellertid
icke exempel på, att gransådder gått väl till även å förvildade, gamla
kalmarker, men man torde dock böra akta sig för att härav draga alltför vittgående
slutsatser. Mestadels utsås granfröet hos oss å sådana marker i blandning med
tallfrö, och risken blir härvid givetvis mindre, då man kan vänta att tallen
ersätter vad som kan komma att brista med hänsyn till granen. Över huvud
taget kan sägas, att sådd av granfrö å gamla kalmarker t. ex. ljunghedar kan
förespås framgång endast å stenbundna marker, där markbetäckningens
bottenskikt utgöres av låga grönmossor. Ett underskikt av lavar utvisar alltid en
markbeskaffenhet, som är ogynnsam för granen.
Den vanligast använda såddmetoden är rutsådd eller strecksådd, vilken
sistnämnda metod för granen särskilt kan förordas såsom i någon mån motverkande
torka och uppfrysning. Kostnaderna för de,<:sa sådder äro desamma som
beträffande tallsådderna omnämnts, utom det att fröet är billigare. Markrödjning
genom eld är ej fullt lämplig där granfrö skall utsås, antagligen emedan de
förenämnda grönmossorna, vars närvaro tyckes vara en god betingelse för de
små granplantornas trevnad, därvid tillintetgöras. Till följd av å ena sidan ovan
omnämnda risker vid frösådd av gran direkt å kulturfältet, å andra sidan de
jämförelsevis ringa svårigheter, som äro förknippade med granplantors
uppdragande i plantskolor och den lätthet, varmed granplantor fördraga omplantering
även såsom tämligen försigkomna, har kultur av gran genom plantering i
utlandet alldeles utträngt frösådderna och även hos oss allmänt använts.
Vid uppdragande av granplantor i plantskolor måste särskild hänsyn tagas
1 Skogsvårdsstyrelsens i Östergötlands län berättelse för år 1912.
— 505 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
