Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 4. De viktigaste till Sverige införda barrträden - a. Lärkträd (Sl. Larix)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del.
ligen lärkträdsmottet (Coleophora laricella), vars larver uräta barren, samt
lärkträdslusen (Chermes lar iris), som gjort sig hos oss bemärkta. En stekelart
(antagligen Nematus Erichsonii) hava vi sett kaläta lärkträd i Uppland. En
art barklöss har under senare år talrikt förekommit å yngre till medelålders
träd, dock utan att enligt hittills vunnen erfarenhet framkalla påtaglig skada.
Dessa åverkningar äro dock av ringa betydelse i jämförelse med angreppen
av lärkträdskräftan (Dasyschyfa Willkomii). Denna svamp har å många
trakter, dit lärken införts, fullständigt förstört de unga till medelålders bestånden,
och man torde utan överdrift kunna påstå, att lärkträdets framtid på en viss ort
snarare förestavas av denna svamp än av ståndortsförhållandena i övrigt. Då
svampen synes bäst utveckla sig och trivas i klimat med långa fuktiga vårar
och höstar eller över huvud taget å orter
med hög luftfuktighet eller stor
nederbördsmängd, under det att samtidigt
dylika ståndorter i och för sig äro för
lärkträdet mindre tilltalande, har sjukdomen
där visat sig mest ödesdiger för
lärkträdsbestånden. I de höjdlägen, som äro det
europeiska lärkträdets rätta hemort, har
svampen endast undantagsvis uppträtt i
större utsträckning och då merendels
sa-profytiskt i trånga dalgångar eller nära
trädslagets nedre vegetationsgräns, och i
Sibirien lär svampen enl. Hemberg ej ens
förekomma, men så snart lärkträdet införts
i låglandet, har det vanligen icke dröjt
länge innan sjukdomen börjat uppenbara
sig. Dess inverkningar hava då visat sig
dess merödesdigra, ju ogynnsammare
ståndorten varit för trädslaget. I vårt land har sjukdomen uppträtt mest förhärjande
på västkusten och i Skåne, men även i andra södra Sveriges landsändar har den
givit sig till känna på ett hotande sätt. Ett beaktansvärt förhållande är, att
mångenstädes inom de områden, där det nu är nästan omöjligt att grundlägga
ett lärkträdsbeständ, finnas äldre enstaka eller gruppvis stående lärkträd, vilkas
grova dimensioner och pelarformiga stammar vittna om att träden där funnit
trevnad. Förhållandet kan endast förklaras därigenom, att på den tid dessa
träd utsattes svampen icke i värt land hade någon allmännare spridning. Många
av dessa äldre lärkträd härstamma även av frö eller plantor från Skottland, där
lärkträdskräftan vid tiden för det första införandet hos oss icke heller synes
hava fått fullt, fäste. Genom den ökade införseln av trädslaget i fråga har
svampen fått större möjligheter att utbreda sig, och den synes nu nästan
överallt i södra Sverige finna vägen till plantskolor och nyplanteringar, angripande
i lika mån såväl europeiska som sibiriska lärkträdet. Emellertid tyckes det finnas
en gräns mot norr, ovanför vilken svampen mister en stor del av sin förödande
kraft och övergår till en tämligen betydelselös saprofyt å försvagade eller i
— 538 —
Neg. i Skogsinst:s ägo.
222. Av vindar deformerade lärkträd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
