Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 4. De viktigaste till Sverige införda barrträden - a. Lärkträd (Sl. Larix)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärkträd.
göres av något material, som har benägenhet för att kitta ihop sig till en skorpa.
Täckning med granris innan groddplantorna genombrutit jordskorpan är av värde,
men sedermera bör man vara försiktig med beskuggningen, ty plantornas
utveckling hämmas starkt om denna blir för stor.1
I gynnsamma fall kan plantan redan under första vegetationstiden nå en
höjd av 20—25 cm.,2 och bör omskolning då ske, men svagare plantor kunna,
såsom ovan antytts, kvarstå ett år till innan de omskolas. Såväl omskolning
som plantering bör ske innan knopparne börjat spricka ut, ty erfarenheten har
lärt, att lärkträdsplantan är
mycket ömtålig för utsättning sedan
knopparna öppnats. På grund av
lärkträdets tidiga utsprickning på
våren tvingas man därför ofta att
utföra omskolning eller plantering
på hösten, och man väljer därtill
den tidpunkt, då barren börja gulna.
En beskärning av alltför långa
sidogrenar eller sidorötter kan utan
olägenhet ske, men man bör helst
lämna toppskottet oavkortat.
Att man för grundande av
lärkträdsbestånd helst bör välja en
tämligen näringsrik och till sin
fysiska beskaffenhet god jordmän,
hava vi i det föregående redan
uttalat. Endast å dylika
ståndorter utvecklar lärkträdet den
snabba tillväxt, den raka stamform och
det goda virke, som kunna berättiga
till dess allmännare införande i
våra skogsmarker. Om meningarna
härom bland dem, som äga någon
mera ingående kännedom om lärkträdets livsbetingelser, äro fullständigt eniga,
så divergera de däremot starkt beträffande frågan, om lärkträdet helst bör
uppdragas i rena bestånd eller i blandning med andra trädslag.
I sitt hemlands naturskogar förekommer lärken enstaka eller gruppvis
inblandad i bestånd av gran, silvergran, tall eller cembratall, allt efter läget, mera
sällan bildande rena bestånd av större utsträckning, vilket dock mindre gäller
den sibiriska arten, som även förekommer i sistnämnda beståndsform. I de
europeiska bergstrakter, där ordnad skogsskötsel råder, uppdrages också lärken
mest i blandning med något av förenämnda trädslag, företrädesvis gran,
silvergran eller bok. I dessa trakter synes, vid likåldrigt uppdragande, granen ej
Neg. i Skogsinst:s ägo. N. Sylvén foto.
224. Mindre bestånd av sibirisk lärk i Skogsinstitutets
f. d. park i Stockholm.
1 Cieslar, Waldbauliche Studien über die Lärchc, Centralbl. f. d. ges. Forstw. 1904 sid. 19.
2 Se härom G. Schotte, Skogsvårdsf:s tidskr. 1906 sid. 19
35—132399. Wahlgren, Skogsskötsel.
— 545 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
