Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 4. De viktigaste till Sverige införda barrträden - b. Ädelgranar (Sl. Abies) - 1. Silvergran (Abies pectinata)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ädelgranar.
dessa endast sporadiskt hos oss iakttagna svamparter för att kunna fälla något
omdöme om deras betydelse för trädets utbredning i vårt land. En särdeles
gynnsam egenskap hos silvergranen är, att den enligt erfarenheterna från utlandet
synes vara vida motståndskraftigare mot de rotboende svamparne Polyporus
radiciperda och Armillaria mellea än vanliga granen, på grund varav den
lämpar sig särskilt att införa å marker, där vanliga granen i större utsträckning
hemsökes av dessa svampar. För stark gräsväxt är plantan på grund av sin
långsamma växt under de första åren ömtålig.
Silvergranen börjar sätta kottar i bestånden vid omkr. 60—70 år, stundom
redan vid 40—50 års ålder, i fri ställning vida tidigare. Fröåren återvända med
korta intervaller; i Danmark t. ex. bär trädet kottar vartannat år.1 Kottarne
sitta upprätta, samlade i kronans topp. Fröna äro mogna i sept.—okt., varefter
kottarne småningom sönderfalla, så att fröet sprides under det att kottspindeln
sitter kvar 1—2 år.
Fröet är nästan trekantigt, plattat, omkring 8—13 mm. långt, glänsande
brunt och omslutet av en rätt stor, avlångt trekantig vinge. Fröskalet, som är
ganska mjukt, innehåller med terpentin fyllda hålrum.
Insamling av fröet sker2 innan kottarne börjat sönderfalla, d. v. s. i sept.
—okt. Arbetaren klättrar upp i toppen av de stora träden, använder stegar till
de mindre och binder topparne av flera träd tillsamman, om de icke skulle vara
nog bärkraftiga; kottarne samlar han i ett förkläde eller i en påse, som han kastar ned
då den är full. Kottarne utbredas tunt på ett brädgolv, luftas och omröras till
dess de småningom sönderfalla, varefter fröet rensas på maskin eller genom sållning.
Det avvingas något — fullständigt kan det ej ske emedan vingen är hårt fästad
vid fröet — genom att tröskas i en säck, varefter det kan användas. Dylikt
färskt frö tager lätt hetta, varför man ej bör förvara eller försända det i helfyllda
säckar eller kärl. Skall fröet förvaras över vintern, sker det bäst jämte kottarne.
En hl. kottar giver under gynnsamma förhållanden omkr. 5,4 kilo färskt vingat
frö, som efter avvingning och torkning går ned till omkr. 4 kilo.3 Enligt
åberopade författare skulle i Danmark kostnaden för sålunda insamlat och behandlat
rent frö vara omkr. 50—60 öre pr kilo. Enligt danska »Skovfrökontorets»
priskurant kostade fröet där 1909—1910 72 öre, 1911 —1912 i,35 kr. pr kilo. Hos
oss få vi vanligen betala vida mera, d. v. s. omkr. 2—3,so kr.
Ett kilo rensat frö innehåller 18,000—26,000 korn. Groningsprocenten är
jämförelsevis ringa, 40—50 «/e, efter förvaring över vintern ofta mindre. Längre
än ett år kan fröet ej förvaras utan att mista grobarheten. Förvarat frö bör
stöpas i ljumt vatten före sådden.
På våren utsått frö gror efter 3—4 veckor, varvid utvecklas 4—8, vanligen
5—6 stycken, 2—3 cm. långa, flata, undertill gröna, på ovansidan med 2 vita
ränder försedda hjärtblad på en 4—5 cm. lång stängel. Utom hjärtbladen
framkomma under första året endast ett fåtal helt korta primordialbarr, som hava de
1 Hauch och Oppermann »Haandbog* sid. 462.
2 » t d » sid. 464.
3 Gayer uppgiver 1,50—2,25 kilo, Hess i,5—2,20 kilo.
— 553 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
