Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 4. De viktigaste till Sverige införda barrträden - d. Tallarter (Sl. Pinus) - 1. Bergtall (Pinus montana)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del.
avseende å både jordmän och läge är hon således ytterligt förnöjsam. Av
frostskador drabbas hon endast i sällsynta undantagsfall och är i det hela härdig
även mot starka vindar. I äldre år lär den enstammiga formen, åtminstone å
de lösa sandjordarne, rätt lätt kullkastas av stormarne, och i unga år försättas
stammarna av vinden i sådan svajning, att de yngre skotten avpiskas. Den
flerstammiga formen lider ej sällan av snötryck, som pressar ned stammarna, så
att de ej kunna resa sig. Mot stänk av saltvatten är hon rätt ömtålig,
och där hon planterats så nära fördynerna vid havskusterna, att hon kan nås av
stänket, torkar hon i topparna och blir risig och barrfattig.
Neg. i Skogsinst:s ägo. N. Sylvén foto.
238. Flerstämmig bergtall å flygsandsfälten vid Laholm. I7/s 1912.
Med avseende på ljusbehovet har bergtallen även ganska små anspråk, och
ehuru hon måste inrangeras bland de ljusbehövande trädslagen, fördrager hon
dock mera skugga än t. ex. vanliga tallen. Detta framgår dels av den tätare
barrklädnaden och de längre kvarsittande barren, dels av att bergtallsbestånden
hålla sig starkare slutna än bestånd av vanliga tallen. Bestånd av den enstammiga
typen förete enl P. E. Müller ett utseende, som mera påminner om granskog
än om tallskog.
En av bergtallens mest värdefulla egenskaper är dess markförbättrande
förmåga. Då hon är i stånd att draga sig fram, ja till och med frodas på alldeles
humusfri och därför nästan kvävefri jord, har man dragit den slutsatsen,1 att
1 P. E. Müliær, Om Bjergfyrrens Forhold till Redgranen i de jydske Hedekulturer (1903), och
Nogle nye Undersøgelser over Skovtræernes Svampredder (1904).
— 570 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
