Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 5. Ek (Quercus pedunculata och Qu. sessiliflora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del.
Detta är dock endast delvis riktigt. Eken kan nämligen växa på snart sagt
vilken jordmån som helst och kan i ungdomsåren visa trevnad t. o. m. å torra
grusåsar och å mossartade marker, varpå man i norra Skånes ofta karga
utmärker kan få se många exempel. Men givetvis påverkas trädets utveckling i hög
grad av en näringsrik och framförallt djup jordmån, och då ekskogsskötsel blir
ekonomiskt försvarlig endast om träden kunna uppnå grovlek i förening med
vacker stamform, ligger det synnerligen vikt uppå att vid anläggning av
ekbestånd utvälja fullt lämpliga lokaler. Sin vackraste och uthålligaste växt uppnår
eken på djup och lucker lättlera samt på det lerblandade morängruset.
Stjälkeken har större fordringar på markboniteten än druveken, som kan nä nöjaktig
utveckling även på sandjord med ringa tillsats av lera, ja t. o. m. på det rena
gruset. Styv lerjord tilltalar ingen av ekarterna, om än stjälkeken där kan
utväxa till ett kraftigt träd. Virket uppgives emellertid bliva av något sämre
beskaffenhet. Såsom förut nämnts sätter eken värde på förekomsten av god
mylla, särskilt å de något torra växtplatserna, men hon är ej så kinkig med
avseende på humusjordens fysikaliska beskaffenhet som t. ex. boken.
Råhumus-bildning uppträder sällan eller aldrig i ekskogen.
En av de viktigaste förutsättningarna för ekens trevnad är att jorden är
tillräckligt djup, så att det kraftiga rotsystemet kan nå full utveckling. Äro de
lösa jordlagren av så ringa mäktighet, att pålrotens nedträngande på djupet
förhindras och rotsystemet tvingas utbreda sig åt sidorna, blir stammen kort och
upplöser sig i en mängd långa, knotiga grenar. Sä är även fallet å terränger
med högt stående grundvatten, å mossmarker o. d. ställen.
Med avseende å ekens förhållande till jordmånens djuplek hava intressanta
undersökningar gjorts av Usener i Elsass-Lothringen.1 Jordmånen å de undersökta
områdena är mineraliskt näringsrik, men på ett djup av 6—40 cm. ligger ett lager
lerskiffer, som icke genomsläpper vatten och ej heller tillåter ekens rötter att tränga
igenom. Undersökningarna hava givit följande resultat:
Ålder »är Jordens djuplek
7—15 cm. 16—30 cm. 31—40 cm.
höjd m. [-brösth.-diam.-] {+brösth.- diam.+} cm. höjd m. [-brösth.-diam.-] {+brösth.- diam.+} cm. höjd m. [-brösth.-diam.-] {+brösth.- diam.+} cm.
60........ 10 19 12 20 15 22 Vid
undersökningarna har ej skilts på druv- och stjälkek,varför båda arterna ingå.
70........ 11 21 13 23 16 25
80........ 12 24 14 26 17 28
90........ 13 28 15 29 17 32
IOO........ 14 32 15 33 18 35
110........ 14 35 l6 37 18 38
120........ 15 39 l6 42 18 42
1 Allgem. Först- und Jagdzeit. 1910 sid. 4.
— 584 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
