Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 5. Ek (Quercus pedunculata och Qu. sessiliflora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EK.
Förhållandet mellan kubikinnehållet av stam, grenar och rötter uppgives
fråga om äldre träd, som uppvuxit i slutet bestånd, vara: stam omkr. 60
grenar 15—25 °/0, rotved omkr. 20—25 »/„ av hela trädets kubikmassa. Hos
fristående ekar sjunker stamvedens massa i förhållande till såväl grenarnes som
rotvedens betydligt.
Enligt SCHWAPPACH’s erfarenhetstabeller komma på 100 kbm. fast mått
»derbholz» vid olika ålder och boniteter följande antal fastmeter ris:
Ålder I bonitet II bonitet III bonitet
100........11 12 14
120........10 12 13
140........9 11 13
160........9 10 12
180........8 9 11
200........8 9 10
Eken har en stor förmåga att utslå skott från äldre stamdelar. Ä det
rot-stående trädet uppträda efter hastig friställning ofta en mängd »vattenskott»,
och efter avverkning utslå från rothalsen kraftiga rotskott. Denna
skottbild-ningsförmåga är starkare ju bättre ståndorten är och ju mera gynnsamma de
klimatiska förhållandena äro för trädet. A ena sidan påkallas genom densamma
stor försiktighet vid gallringar och ljushuggningar i ekbestånden, ä andra sidan
gör densamma eken särdeles lämpad att behandlas såsom lågskog, där
förhållandena i övrigt kunna tala för detta skogsbrukssätt. Av mig uppmätta 5-åriga
rotskott av ek i trakten av Länna bruk i Uppland visade en medelhöjd av 3,34
m. och en medeldiameter av 2,2 cm. På grund av rotskottens starka tillväxt
kunna på lämpliga lokaler redan vid en omloppstid av 15—25 år stora utbyten
vinnas, framförallt där ekbark ännu kan med fördel avsättas. (Se sid. 337.)
Till följd av sin ganska stora halt av garvsyra har ekbarken värde såsom
garvämne. Garvsyrehalten hos barken växlar rätt mycket. Störst är den hos
den släta »spegelbarken» från 15—30-åriga träd och kan där uppgå till 15—20%.
Något sprickig bark från yngre träd innehåller omkr. 10—12 °/0 garvsyra och
bark från gamla träd 5—10 °/a, allteftersom barken vid skörden blivit mer eller
mindre omsorgsfullt befriad från de yttersta förhårdnade och torra lagren.
Barkens massa i förhållande till trädets vedmassa beror till stor del av trädets
växtform. I stort medeltal kan man beräkna att barkens volym hos medelstora
träd utgör I,/6 av vedens, hos unga träd omkr. x/4-—J/s av vedens.
Ekens virke igenkännes genom stora kärl i vårveden samt talrika, stora
märgstrålar. Splinten är till färgen gulbrun, kärnan mörkare brun. Kärnveden,
som hos 100—120-åriga träd plägar upptaga omkr. 70—8o°/0 av stammens
diameter utan bark, utmärker sig såsom bekant för många goda egenskaper och
har därför en mångsidig användning. Framförallt är det dess stora varaktighet
och motståndskraft mot nötning, som gör virket eftersökt såväl till skepps- och
vattenbyggnader som till alla andra ändamål, där sagda egenskaper i särskild
grad påfordras. Dess styrka, parad med elasticitet, samt vackra textur har be-
— 591 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
