Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 5. Ek (Quercus pedunculata och Qu. sessiliflora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EK.
rötterna till i—3-åriga ekplantor och kunna därigenom bliva till stort förfång i
plantskolan och kulturen.
Några i knopparna levande larver av steklar (t. ex. Cynips inflätor’)
framkalla genom att förstöra ändknopparna på skotten en ogynnsam växtform hos
ekarna. Genom att genomborra veden bli några arter skalbaggar — lomicus
dispar och Scolytus intricatus — till förargelse, och den stora larven till
Cos-sus Vgniperda kan stundom göra verklig skada även på friskt ekvirke. Under
vatten nedsänkta ekstockar förstöras ej sällan av de i saltvatten levande s. k.
»skeppsmasken» (Teredo navalis) och pålkräftan (Limnoria terebrans), och å
inom hus befintligt ekvirke göra ett par Anobium-arter, A. domesticum och
pertinax, ej sällan stor skada.
För parasitsvampar äro plantor och yngre träd av ek föga utsatta.
Rötterna hos unga plantor dödas understundom av Rosellinia qvercina, och unga
stamdelar angripas av Myxosporium lanceola, vilken sistnämnda svamp i
Danmark anstiftat stor skada i ekkulturerna. Hos oss äro dessa svampangrepp föga
beaktade. Unga träd, särskilt sådana som växa i exponerade lägen eller ä
otjänliga ståndorter, hemsökas ej sällan av Ne ctr i a ditissima, och Armillaria
mellea kan understundom uppträda i ekbestånden, men ingen av dessa svampar
är för eken av samma betydelse som för vissa andra av våra skogsträd.
Egentligen är det blott några rötsvampar, som bliva till verklig skada inom våra
ekskogar, nämligen Polyporus sulphureus och P. igniarius, av vilka den
förstnämnda framkallar s. k. vitröta och torde vara den vanligaste orsaken till
ek-stammarnes ihålighet, under det att den sistnämnda åstadkommer torröta. Även
några andra rötsvampar torde hos oss förekomma, men deras uppträdande och
betydelse äro ännu alltför litet kända. I det hela kan sägas, att eken är mindre
utsatt för svampsjukdomar än våra andra lövträd.
Nuvarande förutsättningar för ekskogsbruk.
Huruvida det från ekonomisk synpunkt sett kan vara skäl att åt eken
anvisa större plats inom vår skogshushållning än vad den nu intager, eller att
åt-nöjas med att åt eken bevara denna nu mycket tillbakaträngda ställning, eller
att slutligen alldeles uppgiva ekskogsbruket, äro frågor, som äro mycket
vanskliga att nöjaktigt besvara, då vi äro i saknad av den statistik, som är en
nödvändig förutsättning för deras rätta bedömande. Fordomdags ansågs eken,
såsom bekant, vara av synnerlig betydelse för folkets hushållning dels såsom ett
»bärande träd», vars frukter tjänade de allmänt hållna svinhjordarna till föda,
dels för sitt goda virkes skull. På grund härav har detta trädslag sedan
urminnes tider varit föremål för särskild lagstiftning. Staten har för sin del ännu
i dag genom särskilda förordningar skänkt eken en undantagsställning i
förhållande till andra trädslag och därigenom sökt tillförsäkra sig tillgång till ekvirke,
väl närmast för flottans behov. Inom skeppsbyggeriet har emellertid järnet mer
och mer undanträngt träet, och eken har där förlorat det mesta av sin forna
betydelse. Detsamma kan sägas vara fallet inom byggnadsindustrien, ehuru
åt-38—132399. Wahlgren, Skogsskötsel.
— 593 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
